Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öophen Immanuel Kant i Königsberg ett det allra mest
smickrande bref med en skildring af sagde fristats
författning och en förfrågan, huruvida professorn icke gillade
densamma. Kant skulle ha skrifvit till regeringen i Berlin
och frågat hvad han finge svara. »Jänne» fann historien
rolig, men det sämsta med den vore, att den nog icke
vore sann. Sieyes hade nog skrifvit ett artigt bref till
tänkaren men icke begärt hans yttrande om den
fransyska statsförfattningen.
Vi kommo äfven att tala något om presterskapet och
religionsväsendet i Götheborg. »Janne» förklarade, att hans
»cher pére» nog vore en ibland de mest nitiska prester i
Sverige, men att han hade svårt nog att hafva fördrag
icke blott med en mängd anspråksfulle, egenrättfärdige
menniskor, som trodde att just deras brist på bildning
gjorde dem till Guds barn — »Salige äro de enfaldige»,
heter det ju — utan äfven med denna nästan lika
obildade hop, som kastade all religion öfverbord, inbillade sig
att de förstode våra moderna »philosopher» — hvilka de öfver
hufvud förstode mycket litet — bättre än Guds klara,
för all verlden förkunnade ord. »Janne» trodde att det
nog vore möjligt, att en del fransyska »philosopher» hade
anläggning och anspråk på att bli förstådde af en större
allmänhet, men att de tyska och engelske academiske store
tänkame nog icke tänkte på någon större allmänhet än
de s. k. academiske medborgarne. För tillfället hade
biskopen svårt med sina presters anklagelser mot den
»evangeliska brödraförsamlingen»; men på hvad sätt detta kunde
vara fallet, det visste icke »Janne».
Deremot visste Janne, att det vore synd om det lägre
svensk-lutherska presterskapet. Adjuncterna hade alla skäl
att klaga. De hade endast vanlig dränglön. De finge
ligga i rum, som icke vore bättre än drängkammare. De
skulle ändå hålla sig med puder och pomada; möjligen
kunna de nu mera slippa ifrån »rouch å la Lavendel» och
silkesstrumpor, som de franska abbéernas exempel en tid
lockade dem till att eftersträfva och förskaffa sig; de måste
dock ha kappsäck och ridkläder och på somliga ställen
sjöiö&nskläder, och naturligtvis skulle de så till vida följa
med tidens smak, att de hade snus och tobak, för att inte
tala om att anspråken nu stegrats så långt, att de också
borde följa med någorlunda i den moderna litteraturen;
och detta allt med en årslön af — 40 Rdr,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
