Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öde. En gammal gumma följde oss och pratade en del
om borgmästaren-commercerådet, commercerådinnan och
grefvinnan Sara och unga grefvinnan och ryttmästaren
och åtskilliga andra.
Praktvåningen var temligen arm på meubler. Det
var tydligt, att en hop saker blifvit bortflyttade, hvilka
sedan icke ersatts af andra. Hvad som fans qvar vittnade
mera om de senaste egarnes smak än om deras
praktlystnad. Det var emellertid egentligen konstsakerna som
vi skulle se på, till större delen tillhörande den s. k.
»nederländska skolan».
Der hade vi då verkligen Jordaens ståtliga »Silenus»,
en figurmålning i naturlig storlek. Vingudens gamle
tje-nare står i midten; hans ansigte röjer tydliga spår af
Bacchi nöjen. Han är nog icke nykter. Hyn är något
gulbrun; kroppen är tjock, så att säga gonflerad; skägget
är grått: Silenus har grånat i Bacchi tjenst. Han fingrar,
synes det, på en vinranka. Den gamla Bacchidrängens
omgifning är också mycket talande, om man föreställer
sig, att han hela året om var en trogen vingudens tjenare.
Den utgöres af fyra figurer, som en okunnig allmänhet
anser vara hans vanliga société, men de bilda i Sjelfva
verket en allegorisk grupp och representera helt enkelt
de fyra årstiderna. Våren är naturligen den
ungdomligaste och friskaste; men sommaren är också en ungdom.
Den sistnämnde är insvept i något rödt draperi och bär
en korg på hufvudet. Hösten är också, som det tyckes,
en ung man. Han blåser i ett jagthorn, dermed
angif-vande att hösten är den riktiga jagttiden. Min älskvärde
unge följeslagare anmärkte emellertid, att denne unge
mannen helldre borde slå sig ut för Diana än göra sig
något besvär för Silenus, som väl brukar sysselsätta sig
med dryckesbägaren men icke med spjut och båge.
Vintern är en käring i något grönaktigt draperi. Samtliga
figurernas klädsel är emellertid sådan, att kropparnes färg
på ett märkvärdigt sätt lyser igenom dem.
Af Adrian van Ostade fans också en bacchanalisk
tableau, tvenne gubbar som dricka och röka. Den ene
gubben är hufvudfiguren. Han sjunger. Den andre
mannen är bortvänd, så att man just icke ser något af hans
ansigte. Han lyssnar otvifvelaktigt till den förres mycket
lustiga visa, under det han stoppar sin pipa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
