Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Fy då, att kandidaten alltid skall ha betalt», sade
hon och slet sig ur hans händer, men hur det var, så tog
han en kyss af henne redan innan han börjat. Hennes
mamma hade visserligen sagt, att hon nu var så gammal,
att det inte passade att låta sig kyssas af herrarna, ty det
var bara mycket små barn, som det passade för, men
kandidat Höglund kände hon så väl, att därvidlag gjorde
det då bestämdt ingenting. Och det låg äfven någonting
i blodet hos henne, som kom hennes ögon att vidga sig,
när hon kände den lätta beröringen af hans välformade
läppar och kittlande mustachstrån. Det ligger ju
någonting i blodet hos somliga – – –
Nu satt hon där med strålande blickar och halföppen
mun och lyssnade till hans roliga studenthistorier. Han
berättade med en kläm och en sådan intressant
färgläggning, just afpassad för hennes ålder, att hon gång på gång
kastade sig baklänges mot soffryggen, utbristande i
stormande gapskratt.
Han hade präktiga typer att bjuda på ur
studentlifvet, lefnadsglada fästprissar, sorglösa öfverliggare,
hänsynslösa upptågsmakare – hon kände redan, efter de många
gånger de suttit tillsammans så här, han berättande och
hon lyssnande, till studentlifvet som om hon själf deltagit
i detsamma, och dessa studenttyper fotograferade sig så
skarpt på den lilla flickans hjärna, att hon om nätterna
låg och drömde om dem. Hon hade drömt ibland, att hon
var med dem i en lång ringdans omkring en stor
punschbål, att de dansade på ett ben och slogo kullerbyttor, och
hon gjorde likadant – – »det var riktigt kusligt, men
skojigt», sade hon när hon vaknade.
»Mins Olga den där »byxbaronen», som jag berättade
om för några dagar sedan, vi kallade honom så . . .?»
»Den där, hvars ena byxben alltid var en fot längre än
det andra?»
»Just han – – om honom har jag en präktig
historia, jag har den af ett åsyna vittne . . .»
Medan nu herr kandidaten serverar sin historia, vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
