Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gatnymf, till en person, hvars kärlek hon vid ringaste
eftertanke borde inse ej var värdefullare än ett smycke af
talmiguld, att hon så pliktförgätet och lättsinnigt föll i
famnen på den förste bäste, som ägde någon större förmåga
att tjusa hennes sinne för njutning och glitter, det kunde
då reta honom till döds, och det var omöjligt att förlåta.
Hvad skulle han göra? Skulle han föraktligt lämna
henne åt fördärfvet, afbryta all förbindelse med henne och
låtsa som om hon inte mera funnes till? Eller skulle han
gå efter henne, ställa henne till räkenskap och tvinga
henne att välja mellan sin älskare och sitt förflutna?
Ledd af en oreflekterad instinkt lät han blicken glida
öfver det stora stenhusets fasad, genom hvars port
föremålet för hans kärlek nyss försvunnit.
Denna instinkt bedrog honom inte. I ett af fönstren
två trappor upp såg han ett blekt kvinnoansikte närma
sig rutan och se ned åt gatuhvimlet. Han kände igen
Olgas profil. Det såg ut som hon velat gifva en
afskedshälsning åt lifvet därute, innan hon egnade sig åt lifvet
därinne.
Bakom henne såg han hastigt en skugga röra sig.
Det var naturligtvis skådespelaren. Han inbillade sig se,
huru denne lade armen om hennes lif och drog henne inåt
rummet. Hon var hans. Själf satt han här som en
afskedad beundrare, medan han däruppe, som var en främling,
en yrkeskurtisör, en röfvare, ägde allt. Han knöt
händerna i raseri öfver ödets grymma lek.
Hans blick hvilade fortfarande på fönstren två trappor
upp. Det dröjde icke länge, förrän han såg ett par eleganta
rullgardiner plötsligt flyga ned. Aha! Brefvet ljög inte i en
enda detalj. Brefskrifvaren hade väl reda på förhållandena.
Nu var det lika omöjligt för kandidat Höglund att
hålla sig lugn och afvaktande som för jorden att hålla sig
stilla. Han måste gå dit upp till hvad pris som hälst.
Han ville tränga sig dit som en fader och en beskyddare,
han ville rycka henne ur läjonets kula och kasta
skymfande ord i den samvetslöse förförarens ansikte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
