Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allehanda prat. Det vore just att göra den stora publiken
uppmärksam på den nu i det närmaste bortglömda historien.
För rästen – jag supponerar fortfarande att Ninni
är identisk med Olga – bör det ju bereda dig en viss
tillfredsställelse att finna, det hon inte kommit under isen,
utan hållit sig uppe. Det var i alla fall du som gaf
diamanten den första afslipningen. Den lilla har, på min
ära, gjort dig heder.»
Grefven fann ingenting att svara härpå, utan sjönk
med en trött åtbörd tillbaka i fåtöljen. Baronens
anmärkningar voro ju så förståndiga som hälst. Egentligen hade
han ingenting att förebrå sig beträffande Olga. Det var
en blomma, visserligen frisk och doftande men redan
plockad af en annan, som han tagit upp från vägkanten. Han
hade omgifvit henne med lyx och komfort. Hon hade fått
alla sina önskningar tillfredsstälda och han skulle äfven
på bästa sätt ha sörjt för hennes framtid, om hon inte
själf förorsakat brytningen... Kort sagdt, han hade
handlat som en man af värld. Men i alla fall väckte de gamla
minnena hos honom ett visst intryck af leda och äckel.
Den 45-årige vivören erfor på nytt en känsla, som under
de senare åren allt oftare smugit sig öfver honom – känslan
af tomhet i det lysande, nöjesjäktande lif han förde.
Han var trött, oändtligt trött vid alltsammans...
»Ninni» hade sjungit sin visa till slut och blifvit
frenetiskt applåderad. En ny kuplett mottogs med örondöfvande
jubel och en frackklädd vaktmästare uppenbarade sig på
scenen med en jättebukett af de härligaste rosor. Men i
detsamma började ett helt blomsterrägn från Bruns kotteri.
Sångerskan uppfångade leende de doftande hyllningsbevisen,
men affärdade efter en flyktig blick på ett i buketten
instucket visitkort vaktmästaren med en afvisande gest.
»Man skålar med oss därborta», upplyste baronen.
Det var Brun och hans kotteri, som upptäckt de båda
vännerna och hälsade dem med höjda glas. Baronen
nickade kordialt och grefven förde också sitt glas till
läpparna med en afmätt bugning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
