Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugofemte kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och hård knackning, en sådan där, som både vill höras
samt undgå uppmärksamhet.
Knackningens karaktär slog henne. Hon visste ej själf
hvarför.
Satte hon den möjligen i något sammanhang med de
tankar, som lekt för henne under tédrickningen? Hade
hon tänkt syndiga tankar af det slag, som på sista tiden
anfäktat henne, och väntade hon att få se någon förförisk
mefistofigur inträda för att smila henne bort från det möte,
som om några minuter skulle börja och där hon skulle
uppträda som evangelii budbärarinna till förtappade
mänskosjälar ...?
Sekunden efteråt tänkte hon: det är väl något
kvinligt bud från »komendören» - och hon väntade att få se
något obehagligt, glåmigt kvinnoansikte med gudsnådlig
min stickas in genom dörren, när den öppnades...
»Stig in!» ropade hon, tämligen vårdslöst.
Dörren öppnades. Behärskad af den sista tanken och
enerverad af att blifva störd just nu, brydde hon sig inte
ens om att vända hufvudet så att hon såg hvem det var.
»God afton, kapten Löfborg!»
Det var en vacker, välklingande stämma, en ung mans
intelligenta röst.
Hon såg häftigt upp. Blicken träffade ett bleklagdt
ansikte med manliga, regelbundna drag, mörkt, något
lockigt hår och små svarta mustascher.
Olga kunde icke förhindra att hon blef blossande röd.
Det där ansiktet kom värkligen som något
sammanhängande med hennes fantasier. Det var just ett sådant
ansikte hon tänkt att den man skulle äga, som skulle kunna
locka henne till något felsteg, då hennes ombytliga sinne
påtvingade henne behofvet af omväxling i det begränsade
lif, som hon nu lefde.
Ansiktsdragen voro henne dock icke absolut
främmande. De tillhörde en af stabsmusikkanterna. Han var
också nu iklädd sin granna drägt med de hvita snodderna,
ty han skulle vara med och spela i afton. Hon hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
