Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugosjette kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade angripit henne. Hon började nästan skälfva af
köld.
»Jag fryser ... jag måste gå in», sade hon vekt.
»Ni skall icke förkyla er», stammade han.
»Vill du göra mig sällskap, då jag lämnar
armén - - ?» frågade hon rakt på sak.
»Jag följer dig, hvart du vill», svarade han med
brinnande ifver.
Och plötsligt tycktes han återfå sitt manliga mod.
Det såg ut som om hennes frosskakningar kommit honom
att känna en plikt att hålla henne varm genom kyssar
och smekningar. Han fattade hennes hufvud mellan sina
båda händer och kysste henne våldsamt öfverallt,
hvarhälst det träffade, på kinderna, på halsen, på håret ...
Hon kunde icke låta bli att skratta åt hans något
komiska attack.
»Da gör mig riktigt illa», sade hon och sköt honom
sakta åt sidan.
»Jag älskar dig ... jag älskar dig», upprepade han
med lidelsefull värma.
»I morgon rymma vi tillsammans», sade hon i så
beslutsam ton, som om det redan vore afgjordt.
»Hvart?» frågade han.
»Till ett hotell att börja med», svarade hon med
torrolig viktighet. »Sedan få vi se, hvart vi ställa våra
vägar.»
»När råkas vi?» frågade han vidare, undergifvet som
om han endast väntade hennes befallningar.
Hon nämde ett klockslag och en plats några gator
från hufvudkvarteret.
»Hur skola vi komma upp osedda?» frågade han
ängsligt. Disciplinen hängde i honom ännu.
»Asch, hvad gör det nu!» sade hon hånfullt.
Hon kysste honom ännu en gång och flög sedan
hastigt uppför trappan. Hon sprang så häftigt att kjolarna
flögo upp och han såg i dunklet konturerna af hennes ben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
