Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettioandra kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem. Han var hos henne öfver en timma. Under hela tiden
låg hon tillbakalutad i sängen, och han satt på stolen.
Han hade icke ens tagit af sig öfverrocken, fastän det var
så varmt därinne; det hade han glömt af intresse för henne,
De talade om allt möjligt, varmt och vänskapsfullt. Han
förstod, hvilken njutning det var för henne att få öppna
sitt hjärta för honom, detta nyckfulla besynnerliga hjärta,
som blödt så djupt under alla de öden, i hvilka dess
egarinnas lidelsefulla natur kastat det. När han gick, kysste
han henne och lofvade att snart återkomma.
Han föresatte sig att komma dit och taga henne därifrån,
så fort han fick tag i ett snyggt rum åt henne. Han
hade inga spekulationer för egen del – – han tyckte
endast det var synd om henne, därför att hon var sjuk, och
därför att han insåg, att man plågade henne hos fru
Adamsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
