Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Bertel och Regina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under den ovanligt starka kölden lagt sig mellan slottsholmen
och fasta landet. Innan kort hade han försvunnit
i den gråa skymningen. Vakten vid slottsporten,
uppskrämd af ropet, aflossade sitt gevär efter flyktingen,
men utan att träffa. Några af soldaterne gjorde min af
att förfölja honom på isen.
– Låten bli med det, gossar, ropade en skäggig
sergeant; det har töat i natt och strömmen har skurit
isen underifrån; jag tänker han skall väl stryka i dag.
– Men rymmaren sprang dit ned! ropade några.
– Honom tar fan, svarade sergeanten lugnt och
tände sin morgonpipa. Jag tänker att vid det här laget
skall han vara i Ämmä.
– Hvad säger du! utropade förfärad mannen vid
släden.
– Jag säger att käringen [1] fått
sig frukost i dag,
svarade sergeanten med orubbligt lugn. Hör bara, hon
skäller som en bandhund; nu är hon nöjd.
Alla lyssnade med häpnad på vattenmassornas dån.
Det förekom dem, som brusade det mäktiga fallet vildare,
fruktansvärdare än förr i den gråa vinterskymningen.
Sergeanten hade rätt; det liknade en bandhunds tjut,
när man kastat till honom ett rof.
-
15. Bertel och Regina.
Vi lämnade vår irrande riddare af Mancha, uttröttad
af mödor och äfventyr, sofvande uti en bondgård
i Ylihärmä. Vi återfunno honom nyss på bron till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
