- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Andra cykeln /
37

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Mäster Adam

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ljud: det var den älskades öga, det var den kära röstens
ljud, när afskedets stund nalkades och hela lifvet speglade
sig i en enda tår, likasom hela naturen i en enda droppe
af morgondagg.

Börd, rang, rikedom, lysande namn, stolta förhoppningar,
lycka och glans, ära och makt – böjen
eder förmätna panna till jorden, det finnes i hjärtats
världar en makt som är större än ni, och den jämnar
höjder och klyftor och nedbryter hägnaden mellan höge
och låge, och den förmår allting, emedan den tror allting
och hoppas allting och begär likväl ingenting annat än
sig själf. Därför är den första kärlekens glans så stor
och skiner, länge försvunnen, genom lifvets minnen,
såsom skalden sjunger:

                än med mörker, än med ljus
        ett moln gått opp och dolt dig för min syn,
        dock brann du lika klar, sen det försvann.


Solen stod redan högt på himmelen, när den unge
grefve Bernhard erinrade sig, att han ännu samma dag
skulle rida till Åbo, för att strax därpå lämna fäderneslandet.
Han fattade flickans hand – han, den rike och
förnäme, hade aldrig vågat begära en kyss af hennes
blomstrande läppar. Nu kysste han denna hand, som
hvilade varmt i hans; det svindlade för den arma flickans
ögon, och när hon såg sig om, var ynglingen försvunnen
bakom parkens ekar.

Oerfarne! Han kom från sina drömmar, hoppfull
och oegennyttig; han anade icke att hemma i slottet
väntade honom den iskalla egennyttan; han hade behöft
mot den en mans kraft och en gubbes erfarenhet, och
han hade endast ett hjärta uppfylldt af vemod, sällhet
och sorg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/b/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free