- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Andra cykeln /
43

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Mäster Adam

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Just du, återtog kvinnan. Här är ej tid till
långa ord. Nils på Arvio är häktad i kväll, Per, min
pojke, är kastad i kvarnkammaren, jag själf är drifven
från torpet, och när solen går opp, skola dessa två och
ännu sex andra därtill skickas till Åbo och stickas i
knekthopen.

– Men hvad har jag att skaffa med det? Jag får
vara nöjd, så länge man låter mig själf behålla min koja!

– Jo – svarade kvinnan beslutsamt och hemlighetsfullt –
du skall förgöra mäster Adam ännu i natt.

– Ären I galne? Förgöra fogden?

– Hör nu på, svarta Jane, det är icke värdt att
du ställer dig så oskyldig. Hela världen vet att du kan
hemliga konster både till godt och ondt. Ditt rykte är
nästan så stort som Puu-Jumalas, och du anses af mången
snällare än Valborg Kyni från Tyrvis. Således är det
onödigt att du ställer dig så enfaldig. Du skall tillreda
ett trollskott, och det genast, och därpå inkastas det än
i natt genom fogdens fönster, och när morgonen gryr,
är han död i sin säng.

– Gå er väg, ni ha skådat för djupt i ölstånkan,
märker jag, utfor Jane vresigt.

– Åhå, ropade karlarne, tror du vi kommit hit för
att låta drifva gäck med oss? Nej, gumma, nu är nöden
för dörren, och nu slipper du ej ur en fläck. Gör du
icke genast hvad vi begära, så tända vi din usla koja i
alla fyra hörnen och steka dig, gamla trollpacka, vid
brasan af dina egna knutar.

Jane betraktade forskande sina gäster och syntes
begripa, att de, drifne af nöden och vantron, voro i
stånd att hålla ord.

– Jaså – sade hon efter någon tvekan – jag
skall göra eder till viljes, men icke i natt. Tron I att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/b/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free