Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Nattliga uppträden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på gården. Den förste af fogdens rättare, som vågat
sig ut, föll ett offer för böndernes hämnd; kamraterne,
varskodde af hans ofärd, vågade sig icke ut ur stugan och
barrikaderade fönster och dörrar innanför. Arviomännen
säkra från det hållet, rusade mot hufvudbyggnaden, inslogo
dörren och störtade in. I detta ögonblick var mäster
Adams hufvud ej mycket värdt.
Men fogden, allt i förbidan på undsättning, var icke
den man, som gaf sig så hastigt till spillo. Knappt
märkte han från vinden böndernes afsikt, innan han,
blödande, blott med en trasa kring armen, ilade till vindstrappan
och stängde dess öppning med toma öltunnor,
som varit upplagda på vinden. Studenten Johannes hjälpte
ärligt till; innan dörren var inslagen, var trappan stängd.
– Vet ni hvad, mäster Adam, sade studenten; det
är allt godt och väl, ni är här præses och jag är bara
respondens; men mig synes, att ettdera af två ting
förestår oss. </i>Antingen</i> slå sig </i>opponenterne</i> fram genom
öltunnorna, hvilka jag här vill kalla våra </i>argumenta
fundamentalia</i>, och i sådant fall bli vi kvickare expedierade,
än en afsigkommen kaplan i pastoralexamen,
</i>eller</i> ge vi opponenterne repuls, och i sådant fall bli vi
lefvande stekta här på vinden; hvilket allt jag skulle
kalla ett disjunktivt omdöme, därest ni, mäster Adam,
det ringaste förstode er på logiken.
Mäster Adam fann icke för godt att svara på denna
logik, utan lyssnade med stigande förbittring på böndernes
larm därnere, där de genomströfvade rummen, plundrande
och sönderslående allt, i sin harm att icke finna den de
sökte. Ändtligen sprungo några uppför vindstrappan och
stötte där på öltunnorna. Strax trängde sig hela svärmen
ditåt; men så trång var trappan, att blott två eller tre i
sänder kunde med sina yxor nå tunnorna, för att sönderslå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
