Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Prinsessan och prästfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för konungens kusin. Granen utsträckte sin lummiga
gren och tog i den hukande farten hennes koketta barett
med dess plym af en rosenfärgad strutsfjäder; tallen
gjorde allt för att med sin sega kåda fasthålla hennes
åtsittande långa ridklädning af svart sammet; björken
öfverströdde henne med gulnande löf; den yfviga enrisbusken
grep i förbifarten efter hennes små guldkantade
ridstöflar; den kullfallna hundraåriga furan lade sig i
hennes väg; branterna lurade, kärret lurade, alla ville
de hafva den sköna, den öfverdådiga ryttarinnan. Men
hon ilade framåt, lik en valkyria, med glödande kinder,
med flygande mörka lockar, ståtlig och stolt att skåda;
ingenting uppehöll henne, ingenting afskräckte henne,
allraminst det att hon förstörde sin dyrbara dräkt, ty
den var tillspillogifven. Alla hofvets damer och de fleste
af herrarne bortskänkte, hvar afton sedan de jagat genom
skogarna, hela sin kostym åt betjeningen och påtogo
nästa morgon en ny, för att nästa afton på samma sätt
bortskänka den.
Allt hade varit förträffligt, om endast elgarna varit
artiga nog att låta skjuta sig. Det är bekant, att detta
snabba djur med största fördel jagas vintertid, när skaran
brister under dess fot och jägaren på lätta skidor hinner
dess bringa med spjutet eller kulan. Sommartid, såsom
nu, är elgen, som obehindradt löper tre mil i timmen,
svår att upphinna. Den snabbaste hund kan ej följa
hans lopp. Den kungliga jagten fick erfara detta. Vana
att ständigt ostörda beta i sina skogar, blefvo de ädla
djuren uppskrämda af det aldrig förr hörda larmet i
deras fridlysta hem; jagthornens ljud, hundarnas skall,
hästarnas gnäggande, jägarnes rop, som korsade skogen
i alla riktningar, uppfyllde elgarna med fruktan, och man
såg på afstånd hela skaror ila undan med vindens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
