Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Prinsessan och prästfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sågos ett skrifbord och en bokhylla, i alla fönster stodo
resedor, löfkojor och nejlikor. Öfverallt röjde sig spåren
af en god ande, som sväfvat genom dessa rum och tryckt
på dessa väggar stämpeln af sin tillvaro.
Grefve Bernhard förde prinsessan in i den lilla
kammaren, tryckte hennes hand till sina läppar och sade:
– Ers höghet, ni är sjuk, det häftiga fallet har
skadat er. Hvila er här några ögonblick, medan jag
skyndar att underrätta konungen om er hälsa och hitskicka
edra hofdamer till er vård.
– Bernhard – hviskade prinsessan med matt röst – öfvergif
mig icke! Det är kanhända sista gången vi
träffas så. Säg att jag är sjuk, att jag yrar, att jag är
vansinnig, säg hvad ni vill, men öfvergif mig ej. Ni vet
ej hvad jag lider bland alla dessa intriger, midt i den
hjärtlösa väfnaden af denna politik, som utsett mig till
ett redskap för sin egennytta. Hatad af några och
smickrad af andra, har jag ingen verklig vän, ingen som
älskar mig af odeladt hjärta. Drottningen, som skulle
vara min mor, är hård och kall; hon vurmar för sina
lustslott, hon grubblar öfver sin son; hon älskar mig
mindre än ett palats af sten. Engång vågade hon säga
till mig: Juliana, låt varna dig af din mors exempel!
Ah, den afskyvärda, hon vågade tala så om min mor!
Blott ni, gref Bernhard, har visat mig vänskap och
deltagande – jag har läst det i edra ögon, våra själar ha
länge förstått hvarandra, oaktadt pligten tillslutit edra
läppar. Nåväl, jag frisäger er från denna pligt – jag
älskar ej konungen, jag skall aldrig tillhöra honom –
hör ni det: aldrig!
Och den häftiga flickan betraktade åter sin räddare
med dessa glödande blickar, i hvilka en själ af passioner,
upplöst i en enda fråga, afspeglade sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
