Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. De två från fordom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sluttningen är starkare på lifvets mark; men för resten det
ständiga, stilla, oskyldiga sorlet af en vänligt förrinnande
våg, hvars friska svall är en välsignelse för stränderna
rundtomkring. Nu stodo de åter vid hvarandras sida,
landtflickan och världsmannen, båda förstummade af
jämförelsen mellan hvad som varit och hvad som var.
Lille Per var den förste som bröt tystnaden.
– Mor – ropade han med en ganska tydlig sidoblick
på grefven – säg då åt den elake herrn att han
går sin väg!
Barnets lilla vrede rörde den stolte grefven nästan
till tårar. Han tog pojken i sin famn, kysste honom
och sade mildt:
– Icke vill jag göra din mor illa. Vet du väl, min
gosse, att din mor och jag ha hållit mycket af hvarandra – i
forna tider, tillade han sakta.
Därmed var isen bruten. Men Greta fruktade det
farliga ämnet.
– Låt oss icke mera tala därom, herr grefve, sade
hon afböjande.
– Nej, sade Bertelsköld, låt oss just tala därom.
Du vet ej du hvilken svalka för hjärtat som finnes i
minnet af länge förgätna oskuldsdagar. Minns du ännu
gamla Janes spådomar? Jag tror hon räknade sjutton
flammor – tillade han på engång skämtande och
vemodigt. – Hon hade orätt, hon räknade dem för få.
Hon kunde ha sagt trettio. Och likväl är det blott en
enda bland dem, som är oförgätlig.
– Ni är skyldig ett vad sedan dess, herr grefve,
sade Greta. Ni lofvade mig er fars kopparring i byte
mot en blåklint.
– Jag kan ej hålla mitt löfte, om jag äfven ville
det. Konungens ring försvann vid en duell i Slesvig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
