Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. En objuden gäst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Min fru, sade han, jag har ägt större besittningar
än mången furste, och jag har förlorat dem – kanske
i denna stund alla. Jag har ägt millioner, och jag har
sett dem försvinna, tusende efter tusende. Ni borde
veta, ni min grefvinna, att alla dessa förluster icke kostat
mig en suck eller en sömnlös natt. Om ni slösat af
böjelse, så har jag gjort det af grundsats; däruti ha
vi intet att förebrå hvarandra. Men det guld jag kastade
bort, det var mitt. Det ni strödde ut på vägarna, det var
er tjenares, det var en uslings, som hade den djärfheten
att erbjuda er lån, att upphäfva sig till sin herrskarinnas
fordringsägare, att kanske tro sig därmed ha pålagt henne
en förnedrande erkänsla. Jag skulle ej ha sagt er det,
min fru, ty hade jag förolämpat min maka med den
ringaste misstanke om hennes heder, så stode jag nu ej
här ... men efter ni säger mig hvad en ädling bör göra,
så vill jag säga er hvad en grefvinna Bertelsköld icke
bör göra. Vet ni väl hvart det fört, detta lättsinniga
anlitande af edra tjenares gracer? Jo, min grefvinna,
det finns ingen bland edra domestiker, som ej hviskar
därom, som ej ger ert rykte till pris för skandalen. Ni
har dansat i dag, ni har gifvit en lysande fest; förblindade!
Under det att ni slösat med edra nöjen och
edra gåfvor, hviska druckne betjenter i örat på den
förste som vill höra det, att grefvinnan Bertelskölds hofmästare
vågat lyfta sina blickar ända till sin herrskarinnas person!
Grefvinnan uppstod hastigt, häftigt. Hon ville svara,
men orden dogo på hennes läppar. Förgäfves reste sig
stoltheten i hennes bröst; hon kände sig förödmjukad
som kvinna, som maka, och hennes känslor bröto sig
ordlösa i en ström af tårar.
Bertelsköld kände sin vrede smälta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
