Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Reduktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Österbotten, som så blodigt hade kämpat för folkfriheten
ett halft sekel förut under klubbekriget.
Hade detta förhållande ostördt fortgått, så skulle
innan kort både Sveriges och Finlands fria, jordägande
bondestånd blifvit förvandladt till adelns hyresgäster,
åbönder, torpare och inhyseshjon. Det var dit som
högadeln syftade. Exemplet af Polen, af Danmark, af
Liffland, af Estland, där adeln betydde allt och den
lifegne bonden mindre än den häst som svettades för
hans plog, när han ej drog den själf – detta exempel
var ju så lockande! Men däremot uppreste sig folkets
urgamla själfständighet i förbund med ståndshatet och
stundom lägre motiver, som på alla håll samlade hop
en storm emot adeln. Konungarne hade ju ej rätt att
bortgifva statens oförytterliga egendom. Statskassan var
nära bankrutt. Bönderne buro dubbelt tyngre skatter
och utskrifningar än adeln. Var det därför de hade spillt
sitt blod för rikets vinning i krigen? Skulle Sveriges
ära innebära folkets träldom? Första stormen mullrade
1650 och brast ut 1655, då adeln gaf med sig en ringa
del i den så kallade fjärdepartsräfsten, som sedan flera
gånger upprepades. Denna storm gick öfver, den mullrade
ånyo 1672, leddes bort, stannade af, men blott för att
från år 1680 bortsopa två tredjedelar af svenska adelns
omätliga rikedomar.
Tillgången därvid låta vi grefve Bertelsköld måla
– väl i partiets mörka färg, men ock till en stor del i
sanningens.
– Denne kung, sade han, tenderar alltför mycket
åt enväldet. En Gud, en kung, en kyrka – ja väl;
men här får ingen tro hvad ej kyrkan vill och ingen
äga hvad ej konungen vill. Kring sådane furstar saknas
aldrig de, som med rynkad panna och ögonbryn tala om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
