- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Tredje cykeln /
56

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Huru lejonet begynner att jaga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

conduit och vigueur, att ingen bättre hand hållit i värja
förr. Hjärtanskära syster, bed troligen för mig, att jag ock
engång må sådan stor ära värdig blifva, då vore jag lika
nöjder, om mig tillfölle att låta mitt lif i unga år för
konung och fädernesland. Men jag törs intet tänka därpå,
änskönt jag vill mig portera som skulle jag göra det:
torde väl hända att fröken Eva förglömt alldeles min
ringa person innan sådant kan ske.

Vi drogo då på hösten till Carlshamn, för att fara
till Liffland och draga finger med sachsiske konungen,
efter han lärer vara så ogement armstark. Som det
skedde, kommo tidender från Narven, att ryssen med
stor härsmakt fallit in uti landet och det förhärjat; och
var det skedt strax sedan krigsförklaringen utblåstes i
Moskva. K. s. lärer i politiquen intet vara bättre bevandrad
än jag; lämnandes alltså åt andre att betänka
hvad grunder ropades ut till kriget, såsom att hans
tsariske majestäts gesandtskap, där ock tsaren själf var
med, för tre år sedan blifvit illa undfägnadt af grefve
Dahlberg i Riga samt där blifvit prejadt för släta kvarter
m. m. Men ett vill jag ej förtiga: k. syster minns visst
hofjunkaren Casper Klingenstjerna, som Gud och hela
världen skyldig var: det klagades bland annat i krigsförklaringen
däröfver att han var skyldig ryssarne och
ville intet betala.

Hans majestät sade ej mycket, när han det hörde,
men till amiral Ankarstjerna sade han: styr intet till
Riga, utan till Revel. Vi gingo då till sjöss den 1 Oktober,
och var konungen samt med drabanterne på skeppet
Västmanland; där hade jag nåden att vara med. Det
vardt en svår resa, grufvelig storm och sjögång, att ock
konungen, fast han bet ihop tänderna, af sjösjuka helt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/c/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free