- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Tredje cykeln /
119

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Aftonen före Pultava

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

När vi gingo i fält, lät hertiginnan infatta däri en liten
kopparring som ögla för medaljongen. Den 20 September
slogos vi vid Rajovka; där gick något hårdt på
– jag var den dagen vid dåligt lynne; jag hade varit
tvungen att föra kosackerne bakom ljuset. Mistade ock
min häst – slogs för lifvet – brottades med en best,
som tog mig för bröstet. Det var en olycklig dag,
Hultman; Hården stupade; i det napptaget mistade jag
salig drottningens medaljong.

- Min nådige herre skall ej lägga det så hårdt på
sinnet. Torde hända att medaljongen hittas igen; salig
drottningens afbild känner hvar man.

– Det tror jag inte. Men det är något ... jag
har feber, ingenting annat. När skall jag åter sitta
till häst?

– Vill ej min nådige herre säga hvad som ligger
på hjärtat? Törhända finns bot.

- Bara galenskaper. Gud bättre, människan är
ett skröpeligt ting. Det kommer mig ibland så före,
som hade allt gått mig väl i händer, så länge jag hade
medaljongen. Nyss förut hade vi slagit ryssarne vid
Holofzin – var det där som solen gick ned öfver min
lycka? Alltsedan motgång på motgång ...

– Min nådige herre kunde ej förut veta att vintern
skulle blif va så oförlikneligt hård alltifrån September
månads slut, att många af de våra fröso ihjäl och
resten blef vanmäktig. Min nådige herre kunde ej beräkna
slaget vid Liesna, som beröfvade hären dess förråder
och så mången ärlig knekt lifvet ...

– Hvem har sagt dig, att jag ej kunnat, ej bort
förutse allt detta? ... Men det är för sent. Om blott
ej den infama kulan massakrerat min fot! Jag har
gått oskadd genom så mången hård lek, intill dess att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/c/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free