Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Partigångarne vid gränsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Nej, så långt kommo vi icke. Man skjutsade
oss på fångkärra och gaf oss fyra man till eskort.
Tredje eller fjärde natten lågo vi på en krog, och vår
betäckning hade efter vanan tagit något till bästa. Jag
låg vaken och kunde ej sofva, ty mina handlofvar värkte
af banden. Är du vaken Långström? frågade jag. »Ja,
sade han, jag tänker vi kunde maka oss ut.» Det är
just min mening, sade jag, bara jag kunde få loss de
satans banden. »Vänd dig litet,» sade han – och om
fem minuter hade han bitit af bandstumpen. Därpå
löste jag honom, och så togo vi soldaternes gevär och
kappor, medan de sofvo, och litet mat i en ränsel och
begåfvo oss af. Men det förargade Långström, att en
af räklarne som snarkade på golfvet hade gifvit honom
ett rapp dagen förut, och eftersom karlen var mycket
mån om sitt långa bruna skägg, tog Långström, vid det
vi gingo, en sax och klippte skägget utaf honom. Hvarpå
den besten vaknade och begynte göra alarm, men vi
höggo honom för örat och rusade ut. Till all lycka
hunno vi stänga dörren utifrån, så att vi nätt och jämnt
fingo oss ett par hästar från stallet, och därpå satte vi
af i mörka natten, utan att veta hvart, med hela byn i
hälarna på oss. Till slut kommo vi in i ett kärr och
måste lämna hästarna och huka oss ned i dyn hela
följande dagen. Men natten därpå fortsatte vi färden,
och så natt efter natt i åtta dygn, i det vi lefde af
rofvor och bär, och när det så passade sig, stulo vi
hästar i byarna. En afton mötte vi två flickor, som
buro hvar sin kruka med mjölk, och det hällregnade,
och de stackrarne fröso. »Vänta litet,» ropade Långström.
Därpå drucko vi ut deras mjölk och gåfvo dem våra
kappor i utbyte. Se därför, kamrater, måste vi nu göra
honnör i dessa paltorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
