Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Majniemi slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och han kunde ej rädda dem. Stamfadern hade funnit
sin graf i vågorna; hans bild skulle förtäras af elden.
Dunkla öde, hvad ville du mena därmed?
Ännu engång såg Bertelsköld tillbaka. Då mötte
honom från duken dessa oförgätligt sköna svärmiska
blickar, hvarmed Regina von Emmeritz engång hade
tjusat hans hårde farfader. Sonsonen stod som förstenad
– dessa svarta ögon blixtrade, dessa furstligt sköna
drag tycktes lefva; ett mildt, outsägligt vemodigt leende
flög öfver den ädla furstinnans bleka läppar ... hon
upplät sin mun ... hon ville tala ... Hvad ville hon säga
honom?
Men i dörren hördes nu en ängsligt brådskande stämma:
– Kom för Guds skull, herr grefve! Mäster Per
låter påminna eder om krutet i hvalfven.
Bertelsköld störtade ut. Hans folk var redan i
porten; ryktet om krutet bevingade allas steg. Man
tågade ut i den mörka kvällen, och ingen fiende syntes.
Så hade man redan uppnått vägen åt norr, då
Bertelsköld hastigt höll stilla och såg sig om. Hans
fäderneborg stod nu på alla sidor omhvirflad af lågorna
– en enda ofantlig eldkolonn, hvars sken klart
upplyste hela den kringliggande trakten.
– Fångarne! utropade Bertelsköld. Har någon
släppt fångarne lösa ur källaren?
Alla tego. Sedan middagen hade ingen haft tid att
tänka på desse olycklige.
– Två man frivillige följa mig, fortfor grefven,
hvarom icke, rider jag ensam, och de öfrige fortsätta marschen.
– Håll, ers nåd! ropade mäster Per. Det gäller
ert lif! Om några ögonblick måste elden ha hunnit till
hvalfven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
