Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Slaget vid Storkyro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– De bebo ock ännu den gamle bondekonungen
Bertilas gård, svarade Peldan; blott en gren af släkten
har blifvit köpmän i Vasa. Men kom, major, låt oss
rasta några timmar här uti torpet.
Natten förgick, och Larssönerne kommo icke
tillbaka. Dagen bröt in, och de syntes icke. Då red
Bertelsköld ut med tio man på en omväg kring skogen och
fann att fienden redan tågat vidare från den öfvergifna
byn, där han rastat. Men spåren af hästhofvar ledde
till en flack, nästan snölös ängsmark vid skogsbrynet,
och här återfunnos Larssönerne. De hade sannolikt
vågat sig för nära byn och på den snölösa marken blifvit
upphunne af fiendens ryttare. Alla sex lågo tätt invid
hvarandra stelnade uti dödens sömn på de blodiga
tufvorna; en dödad häst och blodspåren tillbaka till byn
utvisade att de dyrt hade sålt sina unga lif. De hade
fallit som bröder; ingen af dem hade gjort ett försök
att öfvergifva de andra, och som bröder blefvo de äfven
jordade alla sex vid hvarandras sida.
Sorgsne ilade Bertelsköld och hans kamrater
tillbaka till hufvudstyrkan. Det var som hade detta lilla
förspel betecknat utgången af den stora blodiga striden
vid Storkyro.
När Armfelt den 16 Februari erhöll säker rapport
om fiendens anryckande, kallades hela befälet till
krigsråd på Storkyro prästgård. De fleste röstade mot aktion,
och i synnerhet chefen för kavalleriet, generalmajor De
la Barre, anförande därvid som skäl, att knappt hälften
af de frivillige, som från alla kanter tillströmmade, ännu
hunnit ankomma. Men den tappre Armfelt hade sett
sorgliga prof på reträtternas krigskonst; hans krigareära
var sårad af snubbor från Stockholm, hvari man tillvitat
honom, den aldrig bleknande, att vara, som orden föllo,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
