- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Tredje cykeln /
308

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Det oskrifna bladet i segrarnas bok

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Vi blefvo slagne, säger jag.

– Tvåtusen finnar föllo i den skönaste ordning,
led vid led, man vid man, officerarne i spetsen för sina
kompanier, underbefälet i spetsen för sina rotar; de
föllo med ärofulla sår, utan att vika ett steg från
sin plats och omgifne af slagne fiender. Är du en
krigare, Gösta, och vägrar åt detta nederlag en plats i
segrarnas bok!

– Falla? Det kan hvar trosspojke. Slå? Det
kan hvar legoknekt. Men göra sin skyldighet! ... Vi
gjorde icke det vid Storkyro, och därför kommer icke
den dagen i Ebbas bok. Vi borde alla, som öfverlefvat
den dagen, ställas för krigsrätt.

– Men Armfelt, du, ni alla, utom rytteriet, fäktade
ju med exempellös tapperhet alltintill slutet.

– Utom rytteriet, ja. Felet må varit hvems som
helst, men det är ej sed hos oss att öfverlefva sådana
dagar. Det är helt enkelt; man stupar, och därom är
ingenting mera att säga. För min del gjorde jag mitt
bästa att dela de andras öde, men eftersom jag ej kunde
göra det utan att slåss, så råkade jag slå mig igenom.
Låt oss icke mera tala därom.

– Men hvad skrifva vi då på det sista bladet?

– Det vet jag icke. Kanske vill Eva ge en fattig
soldat kredit till nästa gång mot nya segrars ränta och
säker förskrifning uti hans hjärteblod?

– Nästa gång är en skälm.

– Ja, då vet jag intet råd ...

– Om ej att gifva dig själf i pant, inföll systern.
Det vore en säkrare pant än ditt hjärteblod, som hvar
fientlig kula har anspråk uppå.

– Icke vill Eva ha en så fattig pant, icke heller
rår jag själf om den för tillfället, svarade Bertelsköld

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/c/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free