- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Tredje cykeln /
328

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. En audiens hos Carl XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vi lämna emellertid för en stund hofmannen, för
att följa Eva Rhenfelt, som härtills lika förgäfves sökt
utverka sig audiens. Ingen af staben vågade anmäla
henne; man visste förväl att det nordiska lejonet ansåg
de sköna damerna mycket öfverflödiga i ett läger eller
en fästning; och där en Aurora Königsmark gjort en så
eklatant fiasko, hade hennes öfriga kön all utsikt att
dela hennes missöde.

Sannolikt fanns likväl någon bland konungens
omgifning, som, mera ridderlig eller mindre känslolös än
han, hade gifvit den vackra änkan en vink; ty samma
dag som Bertelsköld besökte Düker, såg man äfven
madame Rhenfelt till fots – ty alla vagnar voro tagna
i beslag för krigsbehof – promenera utåt Frankenport.
Ju närmare hon nalkades murarna, desto starkare ljöd
emot henne det fientliga bombardementets dån; sårade
buros på bårar från utanverken, trossvagnar spärrade
gatorna, borgarehustrur återvände med tömda matkorgar
från sina män på vallarna, och allt utvisade det rörliga,
stormiga lifvet i en belägrad fästning.

Eva Rhenfelt lät icke skrämma sig. Hon passerade
porten och låtsade icke höra posternas varning att ej
närma sig inom skotthåll för de fientliga kulorna. Kanske
klappade hennes kvinnliga hjärta något hårdare, när icke
långt från henne en bombskärfva splittrade muren af
ett redan sönderskjutet hus, eller när friska blodspår
syntes på marken bredvid hennes fot; men hon gick
vidare. Ryttare i sporrstreck mötte henne och vinkade
att hon borde vända om; enskilda truppafdelningar
skyndade förbi henne och kastade sig till marken, så
ofta deras vana blick upptäckte en smal rykande
strimma i luften ofvanför deras hufvuden. Ett par
gånger måste äfven den modiga vandrerskan följa deras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/c/0328.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free