- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Tredje cykeln /
352

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Kajaneborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förmådde emot de fasta murarna, och slottet, hvars
artilleri var i ett ännu bedröfligare skick, besvarade
kanonaden med en väl riktad, med stor omsorg besparad
handgevärseld. Dessutom skötos från båda sidor med
pilar; kalmuckerne och andra irreguliera trupper voro
den tiden blott undantagsvis försedde med eldvapen,
och finnarne grepo ofta till bågen, för att bespara krutet
– det var det urgamla bågskyttets sista tid, ty efter
stora ofreden kommo bågarna alldeles ur bruk och
återfinnas nu blott stundom i jorden eller i förlegade
skräpgömmor, ofta vackert inlagda med sirater af ben
och försedda med en stålskifva, som sekler förrostat
och nutidens armar icke mera förmå uppspänna.

I en af slottskamrarna, hvars lilla förgallrade fönster
vette mot Ämmä, låg en storväxt ung man, utmattad af
svåra blessyrer och ur stånd att resa sig upp från den
torftiga bädden. Hans skägg hade vuxit långt; hans
ögon voro insjunkna; hans senfulla, nu maktlösa arm
hvilade på sängkanten och höll mekaniskt en docka,
som en liten flicka nyss hade räckt honom. Familjen
Cajanus bodde nämligen i rummet bredvid, och den
sårade förkortade tiden med att betrakta barnens lekar.
Det var karakteristiskt för tiden, att själfva dockan bar
ett svärdsgehäng med en träpamp, modellerad i miniatyr
efter verkligheten. Själfva de små flickorna lekte krig,
och själfva dibarnen hade så vant sig vid kanonernas
dån och kulornas smattrande emot slottsmuren, att de
numera aldrig söfdes med någon annan vaggvisa.

Den sårade krigaren var Gösta Bertelsköld. Det
var om aftonen. En ung man trädde in, satte sig på
sängkanten och betraktade den sårade med en innerlig
tillgifvenhet. Att döma af hans outbildade barnsliga drag,
var den nysskomne ännu knappast hunnen till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/c/0352.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free