- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Förra afdelningen /
44

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Höststormarna 1721

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sverige, när han skickade min mor och mina syskon
ur landet vid fiendens inbrott. Vi voro elfva syskon,
åtta bröder och tre systrar. Sex af bröderne stupade
på ett parti under major Bertelsköld, kort före Storkyro
slag. Två bröder blefvo hemma hos far, och af dessa
två blef en bortförd till Ryssland, den andre gick i fält
och frös sedan ihjäl i de norska fjällen. Min mor är
nu död, mina systrar ha gift sig i Sverige. Af alla
elfva är jag den yngsta och enda, som ännu kan vårda
vår gamle far, ifall han ännu lefver, kanhända i nöd
och armod. Skulle du, Elias, stannat i Sverige och
lefvat i öfverflöd, om du varit som jag?

– Men hvarför denna förklädnad, om du endast
ville uppsöka din far? Hvarför icke hellre resa på ett
större fartyg och under bättre beskydd, som grefve
Horn kunnat förskaffa dig? Hvarför icke komma rik
och välförsedd till din far, hellre än fattig och själf i
behof af ett stöd? Grefvinnan höll af dig som eget
barn; hon skulle så gärna ha försatt dig i tillfälle att
rädda den gamle Thomas Larsson ur nöden.

Marie teg, och hade det ej varit så mörkt, skulle
man sett hennes klara blå ögon sänka sig fuktiga mot
den snöiga mossan.

– Fråga mig icke därom nu, sade hon slutligen
bedjande. – Kanske skall den dag komma, när jag kan
säga dig allt.

Ynglingen frågade icke mera. En mörk blixt for
kanhända i detta ögonblick genom hans själ. Flickan
anade det och fattade hans hand.

– Jag kan icke säga det nu, sade hon ödmjukt;
men tro intet ondt om mig, Elias! Jag säger dig, att
du engång skall se allt så klart och ljust, som allting
nu är mörker omkring oss.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:21:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/d/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free