Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Våren 1722
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att timra ett mindre fartyg, medan en ung kvinna icke
långt därifrån var sysselsatt med att klippa de yfviga
pälsarna af några präktiga får. Aftonen var klar, lugn
och mild; hela naturen tycktes småle af frid, likasom
hade människornas nya förhoppningar dubbelt sköna
återstrålat från hennes hulda modersanlete. Den gamle
tycktes tveka om han borde gå vidare, eller söka här
ett härberge för natten, ty vandringen hade påtagligen
medtagit hans krafter.
Innan han ännu bestämt sig för det ena eller
andra, hade mannen och kvinnan vid stranden slutat
sitt arbete och återvände öfver vägen till gården. När
de nalkades och funno gubben hvilande på stenen, bjödo
de honom vänligt att rasta öfver natten i gården. Med
en stel nickning, och utan att tacka för en så vanlig
gästfrihet, följde han dem därpå hem till den nära
boningsstugan.
Vid deras inträde hade våra gamla bekanta, Heikki
och Brita, äfven återvändt från gräftlandet, och
kvällsvarden af enklaste slag stod färdig på bordet. Elias
Pehrson och hans unga hustru Marie – ty det var
de som arbetat vid stranden – intogo annars ett slags
högsäte vid bordet näst Heikkis svärfader; Heikki och
hans hustru hade trugat dem därtill, sedan Elias nu köpt
hela hemmanet. Men för denna gång afstods öfversta
platsen åt gråhårsmannen från landsvägen, hvilken också
intog densamma utan krus. Det hörde till tidens vackra
seder att ålderdomen var själfskrifven till sådan heder.
När den gamle vid bordsbönen aftog sin ludna
vintermössa, blottande därvid ett kalt hufvud och ett
spöklikt, hvitskäggigt ansikte, blef Marie helt hastigt
ganska blek, men hämtade sig åter och lyssnade med
spänd uppmärksamhet till männernes tal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
