Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Förra afdelningen / 176 (1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Fiskal Spolin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Afunden bland hans egna ståndsbröder. Kan
hans resa inhiberas någon vecka, så att han försummar
riksdagens början, så är han nentraliserad. Men jag
förstår mig icke på krokvägar. Jag har en fiskal – hejda,
kommer ej karlen där som vore han efterskickad! Spolin!

Den person som tilltalades var en liten blek, mager
och ljuslett man, klädd i en sliten, men väl borstad
brun rock med stora mässingsknappar, och mötte ryttarne
ensam åkande i en dålig bondkärra. Vid landshöfdingens
tillrop stannade han, hoppade vigilant ur kärran och
närmade sig med en så ödmjuk bugning, som hade han velat
plocka upp stenar från landsvägen.



– Nå – fortfor landshöfdingen – hur stå affärerna?

– Bra eller illa, alltsom ers nåd befaller, svarade
fiskalen försiktigt och med en frågande sidoblick på den
unge grefven.

– Hvad skall det heta, herr lurifax? Tala fritt;
den herrn är min släkting. Om ett par dar ha vi
pratiquable seglation; våra köpmän ämna försöka sitt
sjöhufvud. Nå, min kära Spolin?

– Tullen kan icke förmås att lägga obstacler i
vägen. Papperen äro klara.

– Så? Hvarför ha vi ett tullverk? Ni begriper väl,
karl, att jag ej kan refysera pass åt en riksdagsman?

– Ers nåd – jag supplicerar att i underdånighet
fråga om jag har ryggen fri?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>