- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Förra afdelningen /
227

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Esters upptäckter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Man undersökte de öfriga kaggarna, och se, det befanns
att de ganska ordentligt innehöllo, icke mynt, utan
beck. Man visste ej hvad man borde tänka om allt detta.

Ombord fanns emellertid, bland släkt och vänner
som åtföljt riksdagsmannen, en späd varelse, hvilken
härtills tyst och obemärkt med ett par klipska ögon
betraktat sakernas gång, och det var Ester Larsson,
köpmannens yngsta dotter. Hon smög sig nu till sin fader
och hviskade, med en blick på fiskalen:

– Fråga honom huru det kom sig att han genast
fann på den enda kaggen som innehöll mynt.

Anmärkningen var klok, och fadern, som sällan tog
råd af någon dödlig, fann för godt att denna gång följa
sin dotters anvisning.

– Hvarför? genmälde fiskal Spolin med synbar
förlägenhet. – För det att myntkaggen råkade ligga öfverst.

Ester stötte nu, liksom händelsevis, med sin lilla
fot den tömda kaggen, som låg på däcket, och anmärkte
helt likgiltigt att den i kanten hade en skåra, som icke
fanns på de öfriga kaggarna.

Fiskalen förklarade detta vara en tillfällighet, som
icke angick honom. Men han hade fått att göra med
en plågoande, som icke släppte honom så lätt.

- Hvar var fiskal Spolin i natt, klockan mellan
ett och två på morgonen? frågade Ester spetsfundigt, i
det hennes bruna ögon spelade med en så förunderlig
glans, att rättvisans bestörte tjenare stod ett ögonblick
förbryllad och svarslös. Med möda förmådde han
framstamma, att han stode här som åklagare, icke som
anklagad, och att han ej vore skyldig att svara på dumma
frågor. Han hade sofvit hela natten lugnt i sin säng.

– Fiskalen svarar ändå, inföll Ester med samma
småsluga min. – Men om fiskalen sof, så var kanske

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:21:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/d/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free