- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Förra afdelningen /
251

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. På Bertila gård

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

spannmål från egen ria såväl som från andras? Det är
ju att ladda med eget krut. Nu hade Thomas Larsson
tre döttrar i lifvet och alla pojkarne borta; två flickor
voro gifta i Sverige och färdiga att kyssa
borgarekungen på skinnhandsken för de 8,000 daler, som
föllo på deras lott för Bertila. Yngsta dottern Marie
är gift med Löfvings guldgosse, Elias Pehrson i Munsala,
och för en sådan abborre brukades andra krokar.
Elias fick utom pengarna en liten snällseglande skonert,
just enkom så hvass i stäfven, som det behöfs
för att segla på mindre än en vecka till Danzig, och
det för Larssons räkning; fördöme mig den karlen
gör något för intet. När detta var väl beställdt, flyttade
Mattias hit och begynte gräfta upp alla igengrodda tegar,
tills han åter fick hundra tunnors utsäde af de tvåhundra,
som såddes här förr. Hvad mig angår, fick jag
torpet till dödedag för en liten strunttjenst, som jag
gjorde gubben i ofredstiden, men det hör inte hit.

– Hör, Lauri, det står inte rätt till med dina kamrater.
Karlarne där i stenkumlet ...

– Hå, hvad skulle det vara? Pojkar, som stulo
rofvor den tiden vi knackade kosacker. Men arten sitter
i dem, och med någonting skall man lefva.

– Alla de där stöpslefvarna och pressarna och
annat mer där nere i deras kryphål – medgif, karl,
att det är ett handtverk, som möjligen kunde angå
länsman.

– Nå hvarför, pik i mitt hjärta, lät ers nåd de
slynglarne vara i den tron att de hade landsfiskalen
framför sig? Ryktet har långa ben, och innan gunstig
junkern var utanför prästgårdens grind, hade bud redan
gått till pojkarne i skogen att hålla god utkik, ehuru
hin håle fogade att de läto narra sig af fiskal Spolin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:21:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/d/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free