Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Ett möte på skridskor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rhengrefve kunde på sitt bord framsätta en ädlare vara
än han. För resten saknades visst icke heller annan
lyx uti detta styfkjortlarnas gamla goda tidehvarf. Huru
litet Sverige behöfde vänta på sin Gustaf III för att få del
af utländsk grannlåt, bevisas redan af grefve Tessins klagan,
att han sett prästfruar sjåpa på gatorna med långa sidensläp
(à la robe trainante) och assessorer åka i präktiga
ekipager med två galonerade lakejer bakpå vagnen.
Efter dinern följde skridskolöpningen. Isen var spegelblank
och tillräckligt säker, endast man icke begaf sig
ut mot strömdraget, och för att trygga mot all fara,
åtföljdes sällskapet af hofvets lakejer, som sköto framför
sig långa och lätta slädar. Hofvets kavaljerer visade
efter bästa förmåga sin skicklighet, och för dem bland
damerna, som vågade sig ut på det hala, funnos små,
med sammet beklädda stolar på medar, bakom hvilka
ständigt fanns en artig riddare, beredd att skjuta den
unga sköna fram och under den snabba färden hviska de
behagligaste artigheter i hennes lilla röda och frusna öra.
Bland dessa kavaljerer befann sig löjtnanten grefve
Carl Victor Bertelsköld, som på hösten återkommit från
sin resa till Finland. Hans dam var en ung grefvinna
de Lynar, fransyska och anförvant till grefve d’Arragon.
Detta söderns lifliga barn var utom sig af förtjusning
öfver den lätthet, den snabbhet och det behag, hvarmed
hon så, för första gången i sitt lif, ilade fram öfver den
glatta isbanan. Hon klappade i sina små händer på
engång af nöje och köld; hon ville beständigt längre, än
längre ut på det blanka fältet, och historien förmäler
icke att hennes riddare gjorde någon invändning däremot.
Troligen hade den hemlighetsfulla konversationen vid det
rödfrusna örat för båda ett intresse, som kom dem att
glömma huru långt de svärmade ut på isfältet, och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
