Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 30. Gamla bekanta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Det är bra och icke farligt, blott det ej vansköts,
fortfor grefvinnan, i det hon med skicklig hand pålade
en ny förbindning. – Men se där, ett ärr på kinden;
hvar har du fått det ärret? Du rodnar? dock ej i
ärelös strid, vill jag hoppas?
– Ah, du gör Carl Victor förlägen. En mor bör
ej fråga för mycket, inföll åter grefvinnan Ebba med
ett godt löje.
– Min mor tillåter kanske att jag hitför mitt ressällskap?
sade Carl Victor, för att undkomma denna examen.
– Kan hon ej efterskickas?
– Nej, hon skulle ej komma då.
– Hvad? Ej komma?
– Bestämdt icke.
– Nåväl – gå då, men dröj icke länge.
Bertelsköld gick.
– Älskar han henne? frågade grefvinnan Ebba, sedan han gått.
– Tyvärr kan jag knappt mera tvifla därpå, svarade
den bekymrade modern. - Hvilken olycka! Men han måste sauveras.
– Eva – hvad du än ämnar göra – glöm aldrig,
att också vi varit unga, också vi ha älskat och lidit!
Grefvinnan Eva tryckte sin väns hand. En sträng
hade vidrörts, som aldrig upphört att darra.
Innan de återkommit från sina minnen, öppnades ånyo dörren,
och Carl Victor inträdde, denna gång mycket blek.
– Nåväl?
– Ester har flytt. Hon står icke att finna. Ack, hon
har uttydt sin långa väntan som ett afslag af min mor!
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
