- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Förra afdelningen /
399

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 35. Seklernas arf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samma bestämda, stolta, själfständiga karakter. Skillnaden
låg i olika ålder, olika uppfostran, olika samhällsställning;
grunden var lika, resten berodde på lifvets öden.

Grefvinnan öfverlade med sig själf om hon borde
tiga eller tala. Men när afskedets stund var inne och
Ester hvilade vid hennes barm, då förekom det henne
som hade hennes ord i går blifvit en sanning och
som vore hon en mor, hvilken utsände sitt barn till
okända öden uti den kalla vinterfrosten. Hon beslöt att
tala och anhöll om ett samtal utan vittnen med sin
ärade gäst.

Larsson följde henne till sidorummet. Grefvinnan
yttrade då, med den varsamhet hon ansåg sig böra
iakttaga, att hon vore honom skyldig räkenskap för
hans dotters vistelse på Falkby. Hon hade mottagit
Ester som ett felande barn, hvars öfverilade flykt hade
sin ursäkt i den skymf hon lidit och de smädelser hon
fruktade i Stockholm. Ester var det unga träd, som
kanske icke blifvit med nog försiktighet vårdadt och
som skadats af frosten, men åter skulle grönska och
bära frukt under en öm vård. Hennes fader kunde vara
lugn; grefvinnan återlämnade hans dotter förbättrad och
renad af den hårda pröfningen. Hon hoppades därför
att alla felsteg vore glömda och att förlåtelsen vore
fullkomlig.

Larsson svarade enstafvigt, att han vore tacksam
för grefvinnans beskydd och icke vidare ville ihågkomma
sin dotters fel, allenast hon hädanefter visade
honom den obrottsliga lydnad, som vore hennes barnsliga pligt.

– Nåväl – fortfor grefvinnan, värmd af den
tanken, att hon ännu kunde göra något för Esters
lycka – om ni nu ägde ett bevis, att er dotters rykte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:21:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/d/0399.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free