Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Fjäriljägaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
botanisera här i nejden och visste ej att jag därunder
kom in i parken. Medan jag satt mig ned för att undersöka
en rar convolvulus sepium, kom hans kunglig höghet
springande och råkade olyckligtvis snafva öfver mig,
och efter jag är för gammal för att få stryk, så ...
– Så understod du dig att slå tillbaka, din landsförrädare!
utbrast grefven, ånyo förbittrad.
– Bevare mig Gud! svarade Erik trohjärtadt. Jag visste
ej att det var prinsen; men aldrig skulle jag slå ett barn.
– Är jag ett barn, jag, för dig! inföll prinsen,
djupt sårad i sin manliga ambition.
– Du ljuger, din inpiskade skälm! Bekänn att du
är lejd af någon ärkeförrädare! utbrast grefven ånyo, ty
hofvet hade den tiden många hemliga fiender.
– Förrän jag lärde mig något annat – svarade
Erik, utan att blinka – lärde jag af min mor att tala
sanning för Gud och människor. Och efter jag är säker
att hans kunglig höghet har lärt detsamma, så skall han
intyga att jag sagt sant.
– Ja – sade prins Gustaf, kämpande med sin förtrytelse
på ett sätt som gjorde hans hjärta heder – det
är sant att han slog mig inte, utan jag stötte mig emot
stubben. Men han bröt sönder mitt spö.
– Det gjorde jag först sedan jag fått några duktiga
rapp, genmälde Erik, pekande på sin vänstra kind, som
bar en röd strimma af den kungliga agan.
Detta smickrade prinsen. Han hade gifvit en så
lång gosse stryk, och det var troligen hans första hjältebragd.
Han var icke långsint och kände sig strax försonligare stämd.
– Jag kan få mig ett annat ridspö, sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
