- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Senare afdelningen /
152

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Konung Davids adertonde psalm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hans fötter. Och Han for uppå Cherub och flög: Han
sväfvade på vädrens vingar. Hans tjäll omkring Honom
var mörker och svart tjockt moln, där Han inne fördold
var ... Han sände utaf höjdene och hämtade mig och
drog mig utur stor vatn. Han halp mig ifrån mina
starka fiender, ifrån mina hatare, som mig för mäktige
voro; de mig öfverföllo uti min motgångs tid; och Herren
vardt min tröst. Och Han förde mig ut på rymdena;
Han tog mig därut, ty Han hade lust till mig ... Ty Du
upplyser mina lykto: Herren min Gud gör mitt mörker
ljust ... Herren lefver, och lofvad vare min tröst, och
min salighets Gud varde upphöjd!»

– Mina barn – fortfor den gamle mannen i psalmens
anda, sedan hans dotter slutat – mina kära barn,
när vi samlade äro här kring den heliga skrift, vår borg
och vår klippa, så vill jag, innan jag skiljes från eder,
vara ett lefvande vittne på sanningen af Guds ord. Sen
på mig, där jag sitter gammal och grå bland efterkommande
släkten. Allt mitt långa lif är inför Herren såsom
en rök, den för vädret drifver, och dess rum skall snart
icke mera vara funnet bland människor. Men underligt
är mig gånget i världen, och jag må väl säga med
konung David, att Herren dragit mig ur stor vatn, mörker
och jordbäfning och hulpit mig från många fiender, som
mig för mäktige voro. I fem konungars tid har jag lefvat
och skådat väl och ve med allt Sveriges rike, besynnerligen
vårt finska land. När jag var barn, regerade månge
mäktige herrar med stor ståt öfver folkets armod, och
jag lärde från vaggan att intet godt kommer af herrestyrelse.
Jag vardt yngling, och där kom en stark furste,
under hvilken landet stod väl. Jag vardt man och såg
rikets välfärd dö med den elfte Carl. Då kommo svåra
år af hunger, när åkrarna voro svarta som grafvar, när

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:21:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/e/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free