Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 24. Kärlekens Debet och Kredit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Jaså. Nå, då skall jag säga det. Men kanske
du ångrar dig?
– Hvem var det? frågade Penna nyfiket.
– Blif ej förskräckt!
– Hvad pratar du?
– Håll dig fast i planket, att du ej faller!
Penna måste skratta emot sin vilja.
– Jo du lär bli ett vackert huskors, när du engång
blir varm i kläderna på Bertila gård! sade han.
– Spärra nu öronen!
– Får jag då veta?
– Jo, det var ... Spring, Penna, spring!
– Hvad för slag? Skall jag springa?
– Det var ...
– Nå?
– Kungen!
Penna föll icke, ej heller sprang han – ty det var
emot hans natur – men väl blängde han på ett sätt,
som kunde jämföras med den bekanta gäddans, hvars
ögon, säges det, voro stora som trätallrikar.
– Kungen? upprepade han.
– Är det så förunderligt? skrattade Ester. Vet du
icke, att jag och min kusin och på köpet Erik ha alla
varit vid hofvet? Kungen var så nådig och kom att
fråga huru vi må, och dessutom lät han hälsa och säga
dig, att du gör väl i att rätta dig efter mig och annat
förståndigt folk. Lägg det på minnet!
Med dessa ord lämnade Ester honom allena att
begrunda den viktiga nyheten, under det att hon själf
smög sig in i sin lilla kammare, för att, efter det flyktiga
skämtet, osedd få gråta ut.
Penna stod en god stund bestört, rådvill och oklar
i hfvudet. Han kunde väl förstå, att hans fästmö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
