- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
26

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Surutoin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

höjder ha länge trotsat alla försök till odling och
planering, ända tilldess att i våra dagar sprängkrutet
fått bukt på några af dem och trägna omsorger ändtligen
lyckats betäcka andra med täcka planteringar kring
stjärnornas vårdtorn. Vid tiden för denna berättelse
reste de sig ännu för det mesta i sin ursprungliga
vildhet, men vid deras södra sluttning, där Korpolaisgatan
och Arsenigatan (ett namn som mycket liknar
förgift) nu armbåga sig fram, där funnos redan år 1771
några gårdar, bebodda af fattigt arbetsfolk och omgifna
af kål- eller rofländer, omväxlande med gröna humlegårdar.
Ej långt därifrån på samma sida, och således
ett stycke utom den egentliga staden, fanns vid denna
tid en större och nätt inhägnad trädgård med ett litet
trefligt, gulmåladt boningshus och ett par drifhus, jämte
deras tillbehör af fristående, välskötta drifbänkar: kort
sagdt, ett litet landtställe, så ljust, behagligt och sommargrönt,
som någonsin en trött stadsbo önskat sig, när
han ledsnat vid gatornas damm, och som dessutom
hade alla fördelarna af stad och land på samma gång.
Där låg en ande af frid, oskuld och skönhet öfver
detta lugna bo. Hit nalkades inga frusna nordanvindar,
ty de som sänkte sig hit på svala vingar öfver de
skrofliga bergen, hade förvandlats till milda fläktar,
innan de gingo till hvila i ekarnas kronor. Här, tyckte
man, bröto sig lifvets strider maktlösa mot den skyddande
inhägnaden; här bortdunstade alla lifvets bekymmer
så lätt som vattenångorna i solskenet från den
fuktiga drifbänken. Här trifdes ingen ful tanke, ingen
elak varelse; här bodde goda andar, lyckliga människor,
utan afund, utan sorg, och därför kallades den lilla
boningen med dess trädgård bortom bergen Surutoin,
finnarnes Sanssouci.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free