- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
89

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Lars Larsson den yngre

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skulle afträdas åt den firade gästen. Den rike mannen
mottog all denna artighet som en skyldig tribut. Han
hade påtagligen ganska ringa tankar om Surutoin och
dess invånare. De voro ju skyldiga honom tusen riksdaler.

– Hur slår man sig ut här? frågade han Paul,
medan de gingo uppför vindstrappan. – Klen förtjenst,
eller hur?

– Det går allt för sig, när man är nöjd, svarade Paul.

– Lärdt folk förstår sig ej på affärer, återtog köpmannen
i en ton af förakt. – De tycka mest om att
masa sig med en bok i solskenet, medan vi andra arbeta
som trälar, för att spara en styfver. Hvad gör man
med det där krimskramset i trädgården? Vore det en
äng, skulle man få därifrån ett godt kofoder.

– Där säljes en bra mängd grönsaker till staden,
menade Paul.

– Så att där säljs något? Det är ändå en smula
förstånd. Men fattigdom blir det till slut ändå; ingenting
finns att betala skulderna med, och så råkar man dö,
och släkten får änka och barn på halsen.

Paul teg, och man trädde in i vindskammaren. Där,
som öfverallt i huset, anställde Larsson ett slags bouppteckning
i tankarna. Det var Pauls möbler; de kunde
således ej ens tagas i mät för de tusen riksdalrarna.

Larsson hade likväl ej tagit många steg i rummet,
innan hans ständigt spanande blickar föllo på det glänsande
guldstycket, som Paul med sin ålders lättsinne
lämnat att ligga bredvid papper och skräp på skrifbordet.

– Hvad har du där? frågade gubben, i det han
grep den glänsande metallen med en roffågels giriga
klor och vägde den mellan fingrarna.

– Det är bara ett stycke guld, svarade Paul likgiltigt.



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free