- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
198

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Ett fädernesland på auktion

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Detta var tämligen tydligt. Bertila hade väl kommit
med en rar oskuld in i detta stora mäklarkontor, som
kallades riksdag, men han hade varit ett komplett pundhufvud,
om han ej förstått ett så vältaligt teckenspråk.
Han hade ock så småningom hunnit fatta beslut, och
resultatet var, att han grep den fine herrn i armen,
ledde honom till dörren och kastade sedelbuntarna efter
honom i trappan.

– Där har herrn traslapparna! utropade den förbittrade
bonden efter honom. – En annan gång kan
herrn lära sig veta hut, när herrn talar till fria bönder.

– Anfäkta och regera, att jag ej hade guldmynt!
knotade Hattarnes ombud misslynt under vandringen
utför trappan. – Tiderna bli allt sämre, och dessa bondlurkar
bli för hvar dag sturskare. Förr fick man dem
att dansa fandango för en mugg öl. Nu duger det ej ens
att proppa dem med sedelmynt fulla som korfvar; det
skall, kantänka, vara en silfverkanna, eller ett armband
åt mor, eller en pung äkta dukater! Jag är säker på
att Mössorna hunnit förut och låtit den dumma finnkole
höra klangen. Han voterar på vår motpart, det är klart
som dagen, och det har kungen för att han gnider på
fyrkarna.

– Står det så till med Hattarnes ärlighet, ger jag
dem böfvelen, tänkte på sin sida Jonas Bertila vid sig
själf, i det han satte sig att, dagen till prydnad, afskrapa
sitt skägg med en rakknif, tillverkad uti hans egen
smedja. – Nej, då vill jag tro att Mössorna äro hederligt
folk, som ej krypa på smygvägar fram till målet. Jag
går öfver till Mössorna; då få vi fattiga finska bönder
åtminstone lefva i fred för ryssen.

Icke förr hade han kommit till detta, som han
tyckte, kloka beslut, innan det ånyo knackade på hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:22:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/f/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free