- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
496

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Tredje pröfningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Mycket, mycket! sade Vera och hennes tindrande
ögon fylldes af tårar.

– Hvem vet, kanske kommer mamma snart tillbaka
ifrån sin långa resa. Det beror på om hon är
nöjd med dig.

– Hur vet ma bonne det?

– Jag har ju ofta bref af din mamma. Hon skrifver
hvar vecka till mig hvad jag bör lära dig, och hvar
vecka skrifver jag till henne och berättar om du varit
god eller elak.

– Jag vill inte vara elak! Nej, jag vill inte vara
elak! skrek flickan och stampade i det mjuka gräset med
sin lilla bångstyriga fot.

Guvernanten smålog.

– Hvad ondt har då den stackars rödväpplingen
gjort dig, att du så illa trampar honom och beröfvar
biet hans honung? Men kom, du skall få leka gräsand
en stund i vår klara sjö.

De gingo till det täcka, grönmålade badhuset vid
sjön, och innan kort voro de båda ända till armarna i
det friska, svalkande vattnet. Vera plaskade af alla
krafter med händer och fötter.

– Men det där är icke en gräsand, det är en groda,
skämtade guvernanten.

När Vera en stund fått lektioner i simkonsten, begärde
hon att få plaska ännu »helt litet», medan hennes
lärarinna redan gått upp i badhuset. Det var så obeskrifligt
roligt. Vattnet stänkte omkring henne som strålarna
af en delfin. Vid det att hon skrattande, med lillfingren
för näsan och tummarna i öronen, inbillade sig
dyka under vattenytan och likväl endast doppade näsan,
såg hon, triumferande öfver sin skicklighet, upp och
blef varse en herre helt nära på stranden. Litet, ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0496.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free