- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
510

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22. En afton i rosiga moln

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skötebarn. Och sedan några veckor hade Mårten genom
honom fått de skönaste nät för fisket, hvarigenom kojans
invånare nu blifvit lika välförsedda och oberoende, som
de förr varit fattiga och betryckta.

Nu satte sig de båda grefvarne, som vanligt, på
trappan, och sedan de växlat några ord om stugan och
om fisket, begynte den äldre grefven att omtala den
stora nyheten ifrån Stockholm, huru konungen tagit regementet.
Gamla Flinta skakade sitt hvita hufvud och sade:

– Gud bevare konungen. Det var den bön jag
som barn hörde läsas morgon och afton. Jag förstår
mig ej på de nya tiderna, men mig tyckes, att sämja
i huset gör stadigt bo. Det skulle hvar människa bedja
sin Gud om. Ty i kärleken och af kärleken måste vi
lefva. Gud löne dem som hafva ett trofast hjärta.

Herrarne svarade icke. De kände sig veka i hågen.

– Och därför säger jag: Gud löne grefvinnan,
ers nåds hustru, förty hon har visst ett trofast hjärta,
fortfor den gamla, utan att släppa tråden. – Jag undrar
hvar hon kan vara och när hon skall komma tillbaka.

– Där lägger en båt ut från Falkby brygga, sade
den äldre grefven, i det han framtog ur fickan en
kikare, men han kunde ingenting se, ty där var någonting
fuktigt, antingen på glaset, eller uti hans öga.

– Hvad vet ni om grefvinnan? frågade grefve
Bernhard, som anade något under de liksom i förbigående
yttrade orden. – Gumma, ni vet någonting, och
det är icke rätt af er att förtiga det nu.

– Jag vet att mycket är annorlunda nu, än när
hennes nåd for, svarade gumman lugnt och fortfor att
spinna. – Men jag vet också, att hon icke for gärna
bort och icke onödd. Si, där är någonting i en kvinnas
hjärta, som karlar icke förstå. När karlar hafva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0510.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free