Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 5. 1864 - Egendomstvisten af Sophie Bolander. (Forts. fr. s. 128.) - Ett besök i Krokodilgrottan vid Samun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Jag beklagar dig, min stackars vän!" sade
Thoresson. "Men, som du finner, är här nu ingenting
mera att göra. Saken får ha sin gång, och hvad dig
beträffar, gör du bäst i att slå ditt ideal ur hågen
eller söka det annorstädes, om du icke kan vara ett
sådant förutan, hvilket otvifvelaktigt skulle vara
det förmånligaste."
"Isbjörn!" utstötte Gethskil, tände sin cigarr,
kastade sig i en emma och sina ben på en stol, som
stod bredvid.
"Verlden skulle icke ha hälften så många dårskaper
att föra till torgs eller hälften så mycket elände
att skryta af, spelade inte kärleken en så stor rol
der. Låt derför din träda från scenen nu, om icke
för alltid, så åtminstone intill dess han med bättre
förhoppningar kan visa sig i en annan akt af ditt
lifs drama!"
"Förträffliga råd! Låt läkaren säga till patienten:
"Stå upp från din säng; ät, rör dig, och förströ
dig!" och han skall svara: "Kunde jag detta, behöfde
jag icke er hjelp."
"Viljan har dock en stor makt öfver själen."
"Men icke öfver hjertat. Det är den Achilles-häl,
der hvarje menniska är sårbar, och om icke vår Herre
badade ditt i någon Styx, innan han satte in det i
ditt bröst, hoppas jag du måtte få erfara det."
"Sanningen att säga är ditt exempel något afskräckande."
"På min ära gör det mig ondt om dig,
min hederlige Gethskil. Jag skulle verkligen vilja
gifva mycket för att en dag få se ditt lilla ideal
lägga sin hand i din."
"Ack!" sade Gethskil. "Tala icke så!
Oöfvervinneliga hinder stå i vägen för en sådan
lycka, äfven om hon icke
borde hata mig. Allt hvad jag begär är blott att kunna
visa från mig anklagelsen att vara hennes och hennes
familjs olycksande."
Thoresson log. "Hvilken sjelfbedragare man är, då
man älskar?! Du tror således icke att afböjandet af
hennes vrede skulle vara ett första steg till hennes
kärlek? Icke, att det är den, som står i bakgrunden
af dina förhoppningar?"
"Nej, ack nej! Den skugga, som en okänd börd kastar
öfver oss, förbjuder mig så djerfva tankar. Hon kan,
hon skall i alla fall aldrig älska mig."
"Bah! Då vi, unga karlar (jag talar, inom parentes,
om mängden och ingalunda om dig eller mig, som utgöra
lysande undantag) kunna tillåta oss tusende excesser,
utan att det tycks skada vår kredit i det täcka könets
ögon, skulle det vara en ganska stor inconseqvens
om oss skulle tillräknas hvad vi sannerligen icke
äro skyldige till, helst då en så pass hygglig
personlighet som din, står bakom såsom förespråkare."
"Gerda Frank dömer icke som flickor i allmänhet. Det är
en natur af det renaste, det ädlaste stoff ..."
"Så mycket mer fördomsfri bör hon vara."
"Men också så mycket noggrannare i sitt val."
"Nej Gethskil, du är omöjlig. I motsats till guden med tvänne
ansigten, tycks din lyckas gudinna ha en ryggtafla,
på hvilken sida du betraktar henne. Jag beklagar dig
af allt mitt hjerta, men min själ, om jag har mera
att säga till din tröst."
"Gör dig intet besvär! Jag
påkallar hvarken ditt medlidande eller din tröst."
Och Gethskil kastade den halfrökade cigarren på
kakelugnskanten och lemnade rummet. (Forts.)
 |
| Ill. J. CAUCHARD Krokodilgrottan vid Samun. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
