Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 7. 1864
- Norska drägter och scenerier af Th.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äro uppslagna, så att den främmande skall kunna fröjda sig
åt husets välstånd. Kistlockets inre sida är vanligtvis prydd
med brokiga kopparstick och teckningar. På en sådan sågos
t. ex. mannen och hustrun afbildade i sin bröllopsdrägt. På
en hylla finner man vanligen några glas, ett par omaka
kaffekoppar, en kaffekanna utan lock eller andra dylika saker af
fayence och porslin, saker, som aldrig äro afsedda för dagligt
bruk, utan endast till stolpebodens prydnad. Här finnas också
gerna de stora, med brokiga blommor och löfverk utsirade
ölbägarne, hvilkas kant aldrig saknar en inskription till
prisande af ölets kraft. På en sådan bägare lästes t. ex.:
“Det var ett grefve Öl, det var Öxhammar drikka;
Hvo drikker vel deraf, maa sig om skjægget slikka.“
På ett annat ställe innehöll inskriptionen på bägaren,
att denna, första gången den begagnades hade slagit tolf man
under bordet. – I detta rum finnas också två sängar, som äro
bestämda för främmande. De äro bäddade med halm, hvarpå
ett ylletäcke är utbredt; öfver sig har man antingen ett par dylika
täcken eller en fårskinsfäll. Lakan begagnas icke. Ett stycke
lärft lägges väl öfver hufvudgärden; men det räcker icke
längre än till sängens halfva längd. Då dessa skinnfällar äro
alldeles nya och sängen icke i dagligt bruk, så hvilar man
ganska behagligt i den; i motsatt fall har det sina obehag.
För all denna herrlighet finnes ofta icke annat stängsel än ett
simpelt trälås, men hvilket säkerligen är mer dyrkfritt än ett
engelskt konstlås och förtjenar att för sin sinnrika enkelhet
tagas i betraktande. En sak måste jag till slut omnämna,
emedan den genast faller den resande i ögonen, nämligen
de osnygga golfven i fjällbondens hus. Ända från den tid
huset blef bygdt och golfvet lagdt, rengöres det aldrig på
annat sätt än att det någon gång sopas; och den smuts, som
familjen dagligen släpar in i stugan, får draga in sig uti och
torka på golfvet; man kan nu lätt begripa, hvilket utseende
ett sådant golf efter ett halft århundrade skall antaga. Ju
högre upp man kommer i de kalla regionerna, desto större
är denna orenlighet. Lifvet är här så besvärligt, att man ej
längre tänker på att göra det behagligt.“
Med kommunikationerna i detta land är det oftast
slätt bestäldt, och sannolikt äro, åtminstone i våra dagar, vägarne genom
Alpernas och Pyreneernas pass mindre farliga och besvärliga
än de norska bergvägarne, särdeles i Bergens stift. Men derföre
väljer man också helst att färdas till sjös; och den, som
måste färdas landvägen skulle omöjligen kunna komma fram, om
han icke i den norska hästen hade en lika härdig som
pålitlig hjelpare. Den äkta norska hästen utmärker sig genom
en mörk rand, som sträcker sig längsefter hela kroppen, från
öronen ända till svansen. Han är vanligtvis ljus till färgen,
oftast hvitgrå, gulhvit eller gulröd, medelstor, starkt byggd,
med kort hals och bred bringa. Hans egenskaper äro
lätthandterlighet och eftergifvenhet, pålitlighet, kraft, uthållighet
och klokhet; för färder i bergstrakter är han klippt och
skuren. Man tillryggalägger med en sådan häst ända till 16 mil
på dygnet, och det raska, aldrig envisa eller istadiga
kreaturets pålitlighet gör resan behaglig, emedan man alltid
känner sig trygg och säker. Hästen låter styra sig af ett barn;
han är lika vig som djerf, trafvar öfver smala broar och stiger
utföre stegar, hvilka på många ställen finnas anbragta, der
det bär brant utföre.
 |
| Fjorden vid Framnäs. |
Norr om Hardangerfjorden och staden Bergen skär Sognefjord
in i landet. Dess omgifningar äro lika pittoreska som
de kring Hardangerfjord, men äro icke lika täcka som utsigterna
vid den sistnämdas mynning. Landskapet är här mer
allvarligt och strängt, odlingen är också mer sparsam och
välståndet mindre. Intrycket är ofta rentaf melankoliskt. Men
vid hvarje krökning, som den långsträckta och slingrande
hafsviken gör, har man nya, öfverraskande utsigter. Sjelfva fjorden
är smal; bergens väldiga, branta väggar spegla sig uti
hafvet, och öfver dem alla reser sig Justedalsbræen med sin
eviga snö, Norges och sannolikt hela Europas största glacier,
som intager en sträcka af 10-12 geogr. mil från n. o. till
s. v., och från hvilken fjälltoppar resa sig af 6100 och 6000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:23:37 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1864/0201.html
