Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 9. 1864 - Växterna i boningsrummet - De menskliga drifterna såsom föranledare till de tidigaste uppfinningarne (Forts. fr. sid. 245)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eftermiddagen deremot ett gift, för hvilket vi
måste skydda dem. Ljust måste de emellertid i alla
händelser stå, och är det på något sätt möjligt,
bevara vi dem för alltför häftiga temperaturskiften,
i hvilket afseende platsen emellan dubbelfönster
icke nog kan rekommenderas. Så snart växterna börja
blomma, söka vi utestänga de omedelbara solstrålarne,
enär de genom dessas inverkan annars snart förlora
sig, hvarföre vi under denna period åt dem utvälja
en ljus, men skuggig och måttligt varm plats samt
vattna försigtigt. De blommor, som vissnat, skära vi
af, på det att växten genom frösättning icke onödigt
må utmatta jorden. I många fall utvecklar sig under
sådane omständigheter nya blomskaft. Ett undantag
göra vi naturligtvis, då det kommer an på att sjelfva
erhålla frön af våra kammarväxter.
Förmånligt är, om vi så der hvar åttonde dag kunna
förse de på nytt spirande växterna med någon
gödning. I boningsrummet lämpar sig bäst en
afkokning på maltgroddar, äfvensom benmjöl eller fina
hornspån. En upplösning af guano, måttligt använd,
kan likaledes tillrådas, men alla öfriga skarpa
gödningsmedel, de der annars äro fördelaktiga för
växten på fri jord, måste uteblifva vid krukväxter,
så mycket mera som de genom elak utdunstning förderfva
luften i rummet.
Binda vi de uppskjutande växterna vid käppar, begagnas
bast eller ylle. Vanlig tråd och dylikt äter sig lätt
in i stängeln och vålla derigenom olägenheter. Likaså
måste all uppmärksamhet iakttagas, att det bindes
hvarken för löst eller för fast, ty i sednare fallet
kunna vi bokstafligen strypa våra skyddslingar.
Beskäringen af buskar och mångåriga växter öfverlemna
vi helst åt trädgårdsmästaren, enär en noggrann
kännedom om hvar och en växts skaplynne härvid är
erforderlig, hvilket emellertid icke hindrar oss att
med en skarp knif oupphörligt afskära alla förtorkade
qvistar. På växterna i trädgården infinna sig talrika
djur såsom gäster, och några af dessa följa värdarne
in i rummen samt kunna å blommorna derstädes anställa
stor förödelse, om vi icke sorgfälligt aktgifva på
dessa snyltgästers tilltag. Till de skadligaste och
vedervärdigaste höra bladlössen, hvilka slå sig ned
på de spädare växtdelarne och utsuga saften. De under
sommaren förekommande bladlössen äro samtligen honor,
af hvilka hvar och en inom få dagar kan bringa
hundratal ungar till verlden. På ett år kan för
den skull under annars gynnsamma omständigheter en
enda bladlus lemna efter sig billioner afkomlingar,
och det bör sålunda ej förundra oss, att ett enda
vid en då och då förekommande revision af växterna
förbisedt exemplar, redan efter några dagars förlopp
ånyo fullklibbat qvistarne med en massa ohyra. Det
bästa är att dagligen undersöka växterna och med en
pensel bortsopa de efterhängsna varelserna.
Lättare förbiser man å vissa växter sköldlössen
(Coccus). Dessa fästa sig företrädesvis å de
alltid gröna växterna och kunna lätt förvexlas med
bark-knölar. Bäst utrotas de genom afborstning med
en styf tandborste, och sedan denna åtgärd ägt rum,
kan man bada växterna i en afkokning på tobak, peppar,
malört och såpa, hvarefter de rensköljas med friskt
vatten samt omsättas.
Ännu mer fruktad som fiende, är den röda mottspindeln
(Acarus telarius). Den är visserligen ej större än
ett knappnålshufvud, men öfverdrager växternas blad med
sin fina väf och döljer deri den otaliga afkomman,
som utsuger saften. Mest lida af nämnde ohyra sådane
växter, hvilka njuta ringa frisk luft och längre tid
förvaras i unkna, tillstängda rum, hvadan friska
luften är det bästa botemedlet. Har emellertid
spindeln en gång innästlat sig, hjelper blott ett
beströende af hela växten med kalk, tobaks-aska eller
svafvel.
Larver inställa sig mer sällan i boningsrummen och
kunna lätt aflägsnas. Daggmaskar, tusenfötter och
gråsuggor äro redan svårare att observera; vilja
dock våra blommor, trots ändamålsenlig vattning och
ifrig skötsel, icke trifvas, kan man med rätta sluta
till förhandenvarandet af sådane underjordiska
gäster. Daggmaskar undanrödjas säkrast genom att
sätta växterna i en annan kruka med ny finsållad
jord. Hafva gråsuggor eller tusenfötter slagit sig
ned i en blomsterkruka, kan man lätt befria sig
från de förra genom att ofvanpå jorden lägga litet
fuktig mossa, i hvilken de då söka sitt tillhåll samt
aflägsnas med detta. Tusenfötter fördrifvas genom
vattning med en svag afkokning på qvassia.
Obehagligare är det, om en koloni myror valt
blomsterkrukan till ett fält för sin verksamhet. Vill
man på en gång göra sig qvitt dessa besvärliga djur,
återstår intet annat medel än att på qvällen, då alla
samlat sig i krukan, stjelpa denna öfver ett större
kärl med kokhett vatten, samt afklappa jorden och
myrorna deruti.
Allt efter den olika bostadens beskaffenhet och
pekuniära förhållanden i öfrigt, kan man uppställa
kammarväxterna antingen på sjelfva fönsterbrädet eller
emellan dubbelfönster, eller också åt dem inrymma
ett särskildt litet glashus, ett blomsterbord eller
en altan och slutligen plantera passande växter i
amplar samt på det sättet i smått imitera Semiramis’
hängande trädgårdar. Hyacinter och tulpaner sättas
redan på hösten i krukor eller särskilda vattenglas
och drifvas genom värmen i boningsrummet, så att de
gemensamt med crocus, amaryller och lachenalier just
under den ovänligaste, dystraste vintertiden utveckla
sina präktiga blommor. Bladväxter med skönformade
eller intressant tecknade blad, selagineller,
lykopodier, små ormbunkar, begonier o. a. bilda på
blomsterborden den gröna, mörkare bottnen, från
hvilken i brokig, men harmonisk sammanställning
höja sig lobeliernes och nemophyllernas klarblå,
fina blommor, fuchsiernas purpurfärgade klockor, de
gula oenothererna, jemte många andra, under det att
en finfjädrad acacia eller en bredbladig gummiväxt
öfverskuggar det hela.
Den som har något skönhetssinne och kärlek för
blomsterskötseln skall också under föga gynnsamma
förhållanden med ringa kostnad förstå att genom
grönskande och blommande växter åt sin omgifning
förläna ett trefligt, inbjudande utseende. Bifogar
man till de växter, som genom sin blomsterprakt eller
bladens skönhet fröjda ögat, några andra, hvilka,
till följe af sina etheriska oljor, herrligt dofta,
kan man åt rummet meddela en behaglig vällukt,
hvilken angenämt bryter den sorgfälligt förnyade
luften. Myrten, myskört, vaniljdoftande heliotrop,
geranium, timrosor, basilika och talrika andra arter
ha på grund af deras vällukt för långliga tider
tillbaka vunnit tillträde i våra fönster, der de
också af gammal vana omsorgsfullt skötas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
