Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - forts. Finska Gudasagor. - Interiörer af Stockholms slott. Stora Galleriet. Hvita Salen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
likasom solen, deras glänsande gårdar med tak af
silfver och trösklar af perlor. Ledsna att lefva
så enslige i den höga rymden, nedstego en gång
solguden, månguden och stjerngu-den till jorden,
hvardera med många hästar och sextio kuskar. Der
gåfvo de sig att fria till den sköna jungfrun
Kyllikki. Men hon gjorde många svårigheter.
Solen, sade hon, är illa beryktad för dåliga seder.
Han har ingen måtta i något: om sommaren är han
hrännhet, om vintern deremot sprängkall. Under
bästa höbergningstiden ger han oss ständigt regn, och
när hafren frodas, ger han oss ständig torka.
Hvad månen angår, är han af ett högst besynnerligt och
ostadigt lynne. Än är han smal, än åter bred i
sitt guldgula ansigte. Om nätterna är den stygge
i rörelse, om dagarna hvilar han, och på detta sätt
lärer aldrig hans gård komma riktigt i ordning. -
Sedan dessa mäktiga friare så snöpligt afspisats,
vågade stjer-nans blyga gosse knappt framföra
sitt anbud, men svaret blef emot all förmodan
särdeles gynnsamt. Nog lärer jag komma till dig,
stjernfurste, - sade den förståndiga flickan, - ty
du är känd för att hafva goda seder. Du är
alltid mycket noggrann i din gård, och din
silfverstuga glänser alltid så prydlig på skuldran
af k ariavagnen. Det måst e du endast lofva,
att jag icke behöfver lysa som en liten
dimmig punkt på den kulna vinter-himmelen,
utan hellre dölja mig bakom det mörka snömolnet,
till dess att den blida v åren kommer till jorden och
stjernorna stå så brinnande klara i aftonglansen.
Man-furstinnan heter Knutar, karla-vagnens dotter
Otavåtar och
stjernflickan Tähctär. De äro ännu spädare, finare,
mera azuriska väsen, än soldöttrarne,
samt lika skickliga i spanad och väfnad. Deras
silfvertrådar gå, genomskinligare än spindelväf,
mellan himlen och speglande
sjöar, och der kan man se Kuutars väf ligga utbredd
som en matta af silfver. Men när Tähetär kastar sin
spole i väfstolen, blinkar ett sken öfver himmelen
och en eldstrimma dyker fram ur den blå ränningen af
stjernornas väf.
När jordens tärnor önska sig de allra skönaste
klädningar, bedja de solflickan och månflickan
om guld- och silfver-tyg. Då sticka Päivätär
och Knutar de dyrbara tyger och gördlar, som
redan är sagdt. Månflickan har ännu andra goda
egenskaper. Hon skyddar mot getingars stygn; hon
upptäcker, likasom solflickan, förborgade ting. Hon
är nattens hulda polis-mästarinna, och derföre har hon
äfven fiender. Ty i luften flyga onda troll, vid namn
kapeet. De haka sig som löfmaskar fast vid månens
gyllene klot och afgnaga hans sidor, tilldess de
blifva mätta och falla bort af sig sjelfva. Då växer
månen åter, och Knutar spinner ånyo sin Silfvertråd,
tilldess att ma-skarne åter uppäta hennes stuga och
åter bortfalla i den toma rymden.
Alla himmelens gudaväsen äro goda och välgörande;
endast kapeet tyckas enkom skapade för att likasom
fläcka sjelfva det högsta och fullkomligaste i den
synliga verlden med synd och
brist. Den skönaste af alla stjernor är nordstjernan,
Pohjan tähti. Hon bor i sin glimmande stuga allrahögst
på himmelens hvalf, och närmast under Skaparens knän,
dädan all himmelsk läkdom kommer. När det lilla biet
flyger bort till den Allsmäktige, hvars namn man inte
får nämna, för att bringa balsam åt jordens qval, då
sätter det sigandtrutet att hvila på nord-stjernans
sköna silfver t ak och skådar verldar-
och nästof vanför sig fliken af Skaparens
gördel, som hopbinder verldarna ...
Z. T.
-
Interiörer af Stockholms slott.
Stora Galleriet. Hvita Salen.
Byggandet af Stockholms Slott, det Tessinska
mäster-Jri^I verket, började år J 692 af mästaren
Nicodemus Tessin - &~ ^ sjelf, fortsattes efter
mångfaldiga afbrott under Carl XII:s olyckliga
krigsår af Carl Gustaf Tessin och Carl Hårleman samt
fullbordades 1757 af grefve Cronstedt, ehuru redan
1754 så mycket var i ordning, att hofvet kunde
inflytta. Först 1824 - 1834 fullbordades den så
kallade Lejonbacken, så att det med fog kan sägas,
att Stockholms Slott behöft 142 år, för att blifva
fulländadt till det yttre.
Att den stolta byggnadens inre motsvarar dess yttre,
är naturligt; men eftersom olika tidehvarfs olika
smak här har
fritt spelrum, faller det af sig sjelf, att det inre
aldrig kan betecknas såsom fullt afslutadt. Särdeles
gäller denna anmärkning om de egentligen bebodda
rummen, men äfven, ehuru i mindre grad, om prakt-
och högtidsrummen, af hvilka våra illustrationer
föreställa de bägge förnämsta i deras nuvarande skick
och sådana de i sin inredning och sina prydnader
förena vår tids högsta lyx och mest utvecklade smak.
Den nuvarande prakt- och festvåningen, belägen i andra
etagen af slottets norra sida, d. v. s. med utsigt åt
Lejonbacken och Norrbro, beboddes af konung Carl XIV
Johan och består, från vestra trappuppgången räknadt,
af följande rum:
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
