Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helgeandsholmen nu och - framdeles. - Finska Gudasagor. V. Vattensagor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt gifvit den sida åt Norrbro, vid hvilken
den ligger, ett utseende, som icke alltför mycket
sticker af mot den motsvarande sidan. Nedanför bron
ligger nämligen här nu den s. k. Strömparterren,
länge en nederlagsplats för trävaror och ett ställe,
der stadens fiskerskap förvarade och torkade sina
notar och nät, men sedan 1832 förvandlad till en
promenad, hvars make knappast någon hufvudstad
kan uppvisa, då man besinnar, att Strömparterren
är ett stycke park midt i den stora hufvudstadens
lifligaste hvimmel. Nu för tiden har Strömparterren
ytterligare den fördelen, att den har att uppvisa
ett bland Stockholms elegantaste och bäst fournerade
schweizerier, hvilket, hvarken i afseende på varor
eller uppassning lemnar någonting öfrigt att önska.
Helgeandsholmens östra sida befinner sig sålunda i
ett skick, mot hvilket föga kan anmärkas; men med
vestra sidan är förhållandet annorlunda. Här, midt
emot Stallet, ligger visserligen en rad rätt vackra
byggnader, tillhöriga dels kronan, dels konungen
enskildt, och använda till åtskilliga ändamål, bland
annat till en badinrättning; men på den åt strömmen
vettande sidan, den första, som faller i ögonen,
då man kommer till staden från Mälaren, företer
denna del af holmen Stockholms må hända eländigaste
skuggsida. Den, som får se denna samling af ruckel,
dels af sten, dels af trä, der genom fallfärdiga
plank små dörrgluggar leda ned till sjön, och mellan
hvilka tvättkläder hänga på streck i långa rader,
medan skaror af barn leka i de vid bryggorna liggande
båtarna, har svårt att föreställa sig, att han är
i Stockholm, och skyndar att utbyta denna ruskiga
utsigt mot den oändligen mer stor-
I artade på andra sidan. Helgeandsholmens
vestra strand ar, j vare det^ sagdt en gång för
alla, Stockholms partie honteuse, och en blick
på vår plansch skall icke jäfva detta omdöme. Man
må dock icke tro, att det är afsigten att lemna
Hel-j geandsholmen i detta bedröfliga skick.
Flera gånger hafva förslag blifvit uppgjorda till
holmens reglerande, men de måste ! alltid förblifva
outförda och outförbara, så länge kungsstallets j
dyrbara byggnad qvarstår och det icke finnes medel
för den-I sammas flyttande till annat ställe.
Redan 1857 utfärdades ett konungabref, enligt
hvilket alla byggnader på holmen skulle ncdrifvas,
densamma planeras, omgifvas med kajer och
planteras som en park, hvarigenom den i
hufvudstadens medelpunkt belägna Helgeandsholmen
tillika skulle bli densammas vackraste punkt.
Ingeniören Rudberg, som för några år sedan offentligen
förevisade en modell af ett nybyggdt Stockholm,
hade på denna äfven upptagit den omskapad©
Helgeandsholmen, och trädgårdskonstnären K. Forssberg
har likaledes uppgjort en plan till densammas
omskapande. Man behöfver blott jemföra "den å
föregående sida befintliga vyen med den ofvanstående,
för att se skilnaden mellan Helgeandsholmen nu
och hvad Helgeandsholmen kunde blifva. Men det är
nervus rerum, det är penningar, som sa,knas,
och innan det finnes en möjlighet att anskaffa
dessa, får Helgeandsholmen stå. som den i står,
- ett bevis på medellösheten hos Stockholms stad,
som hellre fyller sina hamnar, än gör någonting
för att underhjelpa naturen, hvilken för
Sveriges hufvudstad redan gjort mer än för
må hända hvilken annan som helst på jorden.
Th.
-
Finska Gudasagor.
V.
Vattensagor.
Skandinaviens land är en trotsig utmaning, kastad
åt oceanen, livars böljor sarga dess fasta vall,
utan att förmå genombryta dess bålverk. Bakom
fjällens klippmur, som värnar norden, gunga mildare,
lättare, svalare böljor och famna med tvänne armar
Finlands granitkust. Oceanens dotter, Östersjön,
som ärft något af sin moders stormiga lynne, fastän
hon ej ärft dess jättenatur, är numera en fånge,
instängd i nordens frusna dalar, och har blott en
liten dörr, som leder ur buren till verlden och
hennes moder. Förr var det icke så. Förr strömmade
Ishafvets vågor genom en bred port österom fjällen
in i Östersjöns dalbäcken, och Skandinavien var,
i förening med Finlands nordöstra högland, en på
alla sidor kringfluten ö. Men Ishafvets najader
blefvo Öfverlistade af den finska skogsguden. Landet
höjde sig, den breda porten tillbommades af dyner
och sandbankar, som efterhand blefvo fast kontinent,
och de bittersalta oceanböljorna sågo sig utestängda
från det inre hafvets kringgärdade område.
Godt, tänkte polaroceanens vreda vattenfurstar,
sedan de förgäfves stormat det nya gärdet. Vi vilja
draga oss tillbaka, men den finske skogsguden skall
ännu beständigt kämpa med våra eftertrupper; vi skola
trycka så djupt våra spår i detta land, att de aldrig
utplånas, så länge Finlands namn blifver nämdt uti
verlden.
Vattenfurstarne höllo ord, och än i dag kämpar
skogsguden Tapio med många tusen efterlemnade,
förvillade, förlorade böljor om herraväldet öfver
detta land. Be fordna is-hafsböljorna hafva förlorat
sin sälta och sugit en mildare sötma ur källor och
regnbäckar; men än i dag är Finlands inre en enda stor
skärgård, uppfylld af otaliga sjöar, sund, vikar,
floder, öar, uddar och skogbekransade åsar, så att
intet land i verlden, icke ens det sköna, vattenrika
Sverige, - utan like annars som elementernas slagfält
- har, såsom detta land, haf omkring sig och haf inom
sig -. vågors sus från norr till söder, från vaggan
till grafven. Huru skulle icke hafvet här blifva
en gudamakt? Huru skulle icke vågens behagfulla
båg-linier runda sig här till sköna gestalter och
menskliga former?
Ahti heter deri store hafsguden, vattnets husbonde,
böljornas konung, dalarnas herre. Vid den dimmiga
udden af en skogbeväxt ö, der stranden stupar brant
ned under vattnet, der är hafvets djupaste däld,
och der har Ahti på den mörka bottnen af kisel
uppfört sin sköna kungsgård Ahtola. Här råder han
öfver sitt vida rike, sina omätliga skatter och sina
tallösa undersåter. Ahti är en vördig gubbe med långt
skägg af säf och mantel af skum. Fastän gammal till
åren. är han af ett ostadigt, flyktigt ynglingalynne,
än blid och vänlig, än bister och grym, än gifmild
och ädelmodig, än sniket utsträckande sina mäktiga
armar efter främmande gods. %
Sällan gaf Ahti tillbaka det byte, han en gång
röfvat och gömt i sin djupa dal. Men en gång fällde
en herdegosse sin knif i vattnet och gret bitterligen
på stranden. Ahti hörde hans .klagan, dök ur vattnet
och räckte honom en knif med guldskaft, frågande, om
knifven var hans. Gossen nekade och nu hämtade Ahti
en knif med silfverskaft. Gossen nekade åter, och nu
hämtade Ahti den rätta knifven, men skänkte åt gossen,
till belöning för hans uppriktighet, alla tre.
Ahtis gemål är Wellamo, hafvets milda och majestätiska
drottning. Hon är gammal till åren, allvarlig
till lynnet; dock går hon gerna klädd i en brokig
drottningsskrud: blå mössa, lintyg och lifstycke af
vass, finfållad klädning af slingrande hafsväxter
och fladdrande kappa af vågornas hvitaste skum. Sitt
stora hushåll styr hon som en omtänksam husmoder och
ses icke sällan lutad mot en klippa vid stranden,
betraktande sina vågbarns öfverdådiga lekar.
Ty hafvets konungapar har en mycket talrik familj,
som bor vida omkringspridd i alla vatten, haf,
sjöar, floder, bäckar, källor och brunnar. Alla äro
de vänliga, men flyktiga, nyckfulla och lättretliga
väsen. Aallotar heter vågens skönaste dotter, hvars
hvita skuldra höjes i aftonrodnadens glans öfver
hafvets blanka, gungande dyning. Bland många tusen
namnlösa systrar har hon dock några, som nämnas vid
namn och äro fagra, flyktiga gestalter, liksom hon
sjelf. Der är Soikotar, ändernas skyddsgudinna. Der
är Melatar* som i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
