Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kejsar Theodor af Abyssinien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
egyptierna, då dessa från Sennår hade gjort ett anfall
mot Habesch. Den unga qvinnan födde honom en son, den
han kallade Kasai och uppfostrade till krigare. Såsom
sådan utmärkte han sig så fördelaktigt i Ras Alfs af
Amhara här, att denne herrskare af Amhara förmälde
honom med sin dotter och ställde honom under Woisor
Menens särskilta beskydd, hvilken qvinna spelade en
framstående roll i Abyssiniens angelägenheter.
Med denna hersklystna dam råkade Kasai i bitter
fiendskap, bekrigade henne, blef segrare, upphäfde
sig derpå till ståthållare öfver provinsen Dembea, vid
Tzanasjön, och slog år 1852 sin svärfaders, Ras Alfs,
här. Denne dukade också under på det följande året,
oaktadt Ubie af Tigre hade skickat honom hjelptrupper,
och måste fly till de mohammedanska Gallas, under det
att Kasai nu framstod som herre öfver hela mellersta
Habesch, vester ut från Tacazze och ända till Blå
Nilen.
Hans stjerna hade uppgått med glans, och genom den
lycklige krigarens själ for den tanken, att han
var kallad att åter upprätta det stora (etiopiska
riket. Han ansåg sig bestämd för stora värf. Också
gick det bland de abyssiniske kristne en gammal sägen,
som påstod, att en gång skulle en kejsare Thadrus
(Theodorus) uppträda, för att återställa ^Ethiopiens
glans och göra folket fritt och lyckligt; han skulle
af himmelen vara bestämd att underkufva mohammedanerna
och förstöra Mekka och Medina.
Theodor trodde på sin sändning; presterskapet
stärkte honom i hans föresatser och eggade honom
till strid mot Ubie af Tigre. Kasai uppträdde som
den abyssiniska kyrkans förkämpe och använde klokt de
gynnande förhållandena. I Habesch upprepades i våra
dagar företeelser, liknande dem i 16:de och 17:de
århundradena, då portugiserna och deras prester hade
inblandat sig i landets angelägenheter.
Ar 1830 hade protestantiska missionärer kommit till
Adova i Tigre, och de understöddes af engelsmännen,
som dessutom skickade gesandter och äfventyrare
till Abyssinien. Detta väckte afundsjuka hos
fransmännen, som redan långt förut sträfvade att få
fast fot vid Röda Hafvet. De togo å sin sida parti
för de katolska missionärer, som så godt som följt
protestanterna i hälarne. På de franska missionärernas
inrådan förjagade Ubie engelsmännens protestantiska
skyddlingar (tyska missionärer). Men han begick ett
ännu större fel, i det han hänsynslöst behandlade
koptiska kyrkans patriark. Denne hade sitt säte i
Adova, hufvudstaden i Tigre. Kasai inbjöd honom till
sig i Gondar. Men patriarken Aba Salarna förklarade,
att han icke skulle beträda Amhara’s hufvudstad, så
länge der funnes romerska prester. Kasai behandlade nu
dessa på samma sätt, som Ubi behandlat protestanterna;
han förjagade dem.- Nu kom patriarken och förband sig
med konungen, för återställande af det aethiopiska
riket och den gamla kyrkan.
Theodor var alltså, efter Ras Alfs besegrande,
herrskare öfver Amhara. Sedan han försäkrat sig om
patriarkens trohet, uppfordrade han * ståthållaren»
Ubie #tt gifva sig, att betala tribut och sålunda
förklara sig för vasall. Det afslående svaret var
lätt förutsedt; Ubie samlade hela sin härsmakt,
men förlorade i slaget vid Debreski, år 1855, en
af sina söner och blef sjelf tillfångatagen. Tigre
föll i segrarens våld, och följande året blef Schoa,
detta stora landskap i söder, underkufvadt; ty Sahela
Salessfs efterträdare, Haila Malakot, förlorade på
en enda dag sin krona och afled redan år 1856.
Kasai, nu mera Theodorus, kejsare af JEthiopien, var
nu i sjelfva verket herrskare öfver det abyssiniska
kärnlandet. Han afskaffade slafhandeln, sökte liflig
kommunikation med européer och inkallade handtverkare
och konstnärer i landet. Mot Gallas kämpade han med
framgång och försökte äfven vidga sitt rikes gränser
på Egyptens bekostnad.
Men vid genomförandet af sina planer blef Theodor
ej utan motståndare. Dessa understöddes af franska
politiken. En brorson till en af Ubie s hustrur
(de abyssiniska konungarne, ehuru kristna, hylla
polygamien), Agau Negussi, fattade posto i nordvestra
Tigre, reste sig mot Theodor och erkändes
\ af fransmännen som oafhängig herrskare. De sände en
j konsul till hans hof och denne stod i spetsen för
en »politisk-religiös förening af européer»! Theodor
hade förtroende för den engelske konsuln Plowden;
denne blef mördad af en fransman vid namn Q ärr et,
som var en medlem af den nämda föreningen. Denne
Garret var ledare för det Negussf ska partiet. I
Oktober 1860 sammanträffade de fiendtliga hälarne i
Lasta. Kejsar Theodor stod i spetsen för sina trupper,
mot st ån dar ne s anfördes af Garret. Eu den mördades
vän, ingeniören Bell, utmanade Garret till envig och
ihjelsköt honom, men blef sjelf hemligen öfverfallen
och mördad af Garrets bröder. Theodor dödade derpå med
egen hand dessa mördare och förblef segrare. Åt sin
fallne vän offrade han en hekatomb, ty af de fiender,
som ansågos för medskyldiga i Plowdens mord, måste
icke mindre än 1756 man lida döden.
! År 1861 tillfångatog Theodor
fransmännens skyddsling
Negussi. Alldenstund han var högförrädare,
blefvo, enligt i
! landet öflig sed, hans högra hand och högra fot
afhuggna, och
! efter tre dagar afled han. Sådana
episoder finner man i
JEthiopien!
Att Theodor, ej var vänligt stämd mot fransmännen,
faller sig temmeligen klart af det föregående. Han
hyste misstroende mot dem och höll städse ett vaksamt
öga på de franska agenterna. Bland dessa befann sig
äfven den bekante resanden Wilhelm Lejean, som år 1862
begaf sig från öfra Nil-trakten till Habesch. I Gafat
sammanträffade han med Theodorus och blef derstädes
för någon tid fasthållen såsom fånge, dock under en
mildare behandling. Den å sid. 144återgifna teckningen
är utförd af Lejean under hans fångenskap. Den
föreställer kejsaren vid ett tillfälle, då han,
sittande på sin tron och omgifven af fyra tama lejon,
emottager audiens. Kejsaren älskade att imponera,
och derföre har han valt denna, till utseendet vilda
omgifning.
Theodor hade värderat Plowden som en vän;
han hämnades hans död, och förhållandet mellan
Abyssinien och England syntes vara det bästa.
Men snart märktes, att Plowdens efterträdare, den
sedan 1862 för Massaua befullmäktigade re-! sidenten
Cameron, iakttog en stötande förbehållsamhet
mot | kejsaren.
i Massaua, som ursprungligen tillhörde
aethiopiska riket och
såsom dess naturliga hamn vid Röda Hafvet utgör
föremål för | lätt begripliga anspråk från abyssiniska
sidan, befinner sig för närvarande i turkiska händer,
och med anledning af Englands j välvilliga stämning
för allt osmaniskt, måste Cameron, på grund af honom
meddelade instruktioner, vara ganska forbehållsam
i yttringar af deltagande för den kristliga
eröfraren. Icke desto-mindre tillät Theodor, att
tvenne med Cameron till Abyssinien komna, till
engelska kyrkan öfvergångna israeliter, Sterne och
Rosenthal, fingo bland Felascha, såsom de
sedan urminnes tider der boende judarne kallas,
värf va proselyter, och blott det förbehållet
gjordes, att de omvände skulle hålla sig till |
abyssiniska kyrkan. Men Sterne. och Rosenthal
råkade snart i i misshälligheter med de andliga
och verldsliga myndigheterna | och skola till och
med hafva gjort sig skyldiga till ett förmätet
be-| teende mot kejsaren. De insattes derföre
som fångar i Gondar, och då Cameron, som endast
var befullmäktigad hos tur-! kiska regeringen,
tog konsularjurisdiktionen i anspråk för för-;
brytarne såsom britiska undersåter, vederfors
honom samma Öde. Men som egentlig anledning till
detta ovänliga förfaringssätt angifves Theodors
förargelse öfver en missaktning eller förolämpning,
som engelska utrikesdepartementet bevisat honom. Det
samma hade på flera hans skrifvelser ej gifvit något
svar och genom denna underlåtenhet nedsatt konungens
anseende i landet. De tidigare inträffade
tyska missionärerna hade här och der måst kämpa
mot infödingarnes hat till främlingar och 1 hade,
ehuru icke fullkomligt fallna i onåd, sedan år 1861
blifvit ställda under tillsyn, som nu mera, efter
engelsmännens tillfångatagande, förvandlades till en
sträng fångenskap.
Från England afsända skrifvelser samt föreställningar
af underordnade agenter syntes blott stegra Theodors
förbittring. Då ingenting kunde förmå honom att
lösgifva fångarne, beslutade sig engelska regeringen
omsider, förlidet år, för utskic-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
