Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms Djurgård och dess sommarlif. (Forts. från sid. 210.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i full gång; utför de båda trapporna, som leda från
Norrbro hit ned, ser ni en oupphörligt böljande
ström af menniskor. Liksom ökenvandraren skyndar
till den för hans blickar paradisiska oasen med dess
friska grönska och dess svalkande källor, så skynda
äfven Stockholmarne hit ned från gatornas brännande
samum, så snaror de slutat sitt dagsarbete eller
kunna stjäla undan en stund från sina göromål. Den
här lilla gröna fläcken i strömmens famn, klädd
i yppig sommarskrud, skuggrik och sval, är deras
älsklingsort; här, blandade om hvarandra i skuggan af
lagrar, pomeransträd, lindar och popplar, se vi ock
representanter af menniskolifvets alla åldrar, liksom
af samhällets alla klasser: den fina fröken, klädd
i siden från tå till topp, vid sidan af dalkullan,
skyld af sin hembygds hemväfda vadmal, den ytterst
eleganta ledighetskomité-leda-moten bredvid arbetets
utslitne träl, den myndige patronen på samma bänk som
den anspråkslöse handtverkaren, poeten och konstnären
vid samma bord klingande med deras buse
kritikern, grosshandlaren bredvid den
skrikande tidningskolpor-tören; - här är,
med ett ord, samlingsplatsen för hela verlden
och äfven samlingsplatsen för halfva verlden
(demimon-den). Midt i de många klassintressenas,
kotteriernas, fåfän- j gans och afundens stora
stad ligger Strömparterren som ett | neutralt
område, en republik, der »ingen är gemen, utan alla
korpraler», om icke kaptener, der det endast är
fråga om att j tillfredsställa lifvets glada behof.
j
Det är nämligen ett faktum, att de, hvilka komma
hit, j icke blott söka den svalka, som skänkes af
»grönskande la- ; ger», utan äfven den, af hvilken
herr Lagergren har ett så rikt j förråd i sitt
utmärkta och väl försedda lager under Norrbro j
och som frigöres af smällande korkar . . . Törsten
är en gängse farsot i Strömparterren. Det kommer
måhända lika mycket af den saltsjöluft, man andas,
som af den nära beröringen med så många af dem,
hvilka låta kalla sig »jordens salt». Hvad vet jag!
Sedd i fågelperspektiv, skulle Strömparterren nu
och hvarje afton vid denna tid förefalla som en
stor myrstack, uppbyggd i en lund af löfträd. En
ledig bänk vid något af de många borden söker
ni förgäfves, knappast finnes plats att vandra
omkring för att inandas den svala aftonvinden, som
kommer med helsningar från de rullande böljorna
utom skären. Störst är dock trängseln framför
musikpaviljongen, der en liten orkester med all
andans kraft trumpetar och trummar in i folkets
öron den nyaste paradmarschen, den färskaste
Offen-bachs-melodien eller ett potpourri af gamla
favoritmelodier. Och ut och in genom dörren till
verandan och fram och åter genom den sammanpackade
folkmassan kila vaktmästarne, med servet på armen
och nummer på kragen, liksom de snabba sköttlarne i
en väfstol, med en förvånande skicklighet lotsande
sig fram med bördor af fyllda brickor och glas.
Åt hvad håll ni vänder edra blickar, ser ni glada
ansigten, åt hvad håll ni lyssnar, hör ni skämt och
glam, och
genom det glada sorlet af tusende menniskoröster
tränger strömmens allvarsamma brus, liksom basstämman
i en jätte-kör, eller liksom ville naturen dermed
påminna oss om, att ej i stundens yra och glädjens
joller glömma eller försumma lifvets allvarliga
pligter.
Men qvällen sänker sina skuggor öfver sjö och stad,
igenom det påträngande mörkret glänsa redan himmelens
stjernor, och aftonvinden har blifvit för sval för
att längre kunna kallas angenäm. Vi tömma våra glas,
nicka ett vänligt »god natt» åt vänner och bekanta
och lemna Strömparterren, hvilken om ett par timmar,
eller vid midnattstid, är lika ödslig och tyst, som
der nu är lifligt och bullersamt. Men också endast vid
midnattstid. Ty knappt börja morgonens rosor i öster
att knoppas, knappt äro nattens dimmor skrämda på
flykt af den vaknande morgonvinden, knappt har solens
första stråle förgyllt de glänsande tornspirorna i
hufvudstaden, förrän Ström-
244
Strömparterren i Stockholm,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
