Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trefaldighetskyrkan i Köpenhamn - "Harens fröjder och vedervärdigheter" - Den besynnerlige badgästen. Af Sofie Bolander (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
––-278
kunna efter denna signal ställa sina ur och mäta
sin tid. Tornet sjelf förfaller allt mer och mer,
och i stället för ett anständigt aktningsvärdt,
åt Urania helgadt tempel, liknar det ett aflägset
vakttorn, hvartill de jernstänger, man anbragt i de
öppna fönsterbågarna till förhindrande af sjelfmord,
icke litet bidraga. Må man än anmärka, att ett
observatorium, sådant vetenskapens fina instrument
er nu fordra, icke är väl placeradt
midt i en hufvudstad, hvarest skorstensrök och dam,
uppstigande
från staden, måste fördunkla en klar horisont och
vagnarnes i rörelse skakar byggnadsgrunden: så är
det dock helt visst ! oförsvarligt, att låta en så
märkvärdig byggnad småningom för-j falla, öfverlemnad,
som den tyckes vara, nästan åt sig sjelf,
utan att man bekymrar sig om att omhulda denna
national -
helgedom.
"Harens fröjder och vedervärdigheter".
har tecknaren benämt den tafla, hvaraf vi å sid. 280
återgifva en afbildning. Och dessa särskilta bilder,
huru förträffligt karakterisera de icke de olika
både ömkliga och löjliga situationer, den oskyldige
haren måste underkasta sig! Täflan röjer tydligen,
att konstnären förstått uppfatta sitt ämne från så väl
den glada som den allvarliga sidan, att han haft klara
för sig både de »fröjder och vedervärdigheter»», som
komma den lustige Jösse till del under hans oroliga
lif; till och med. det öde har blifvit antydt,
som gemenligen
träffar den långörige hopparen, sedan han ej
längre förmår
begagna sig af de försvarsvapen, som, i form af
rörliga ben,
af en huld natur blifvit honom tilldelade. Med ett
ord - af bild-
j ningen i dess helhet torde med allt skäl kunna
anses som en
| temmeligen fullständig lefnadsbeskrifning öfver
den allestädes
förföljde haren; och synes oss den samma uppkastad
i så tydliga
drag, att vi tro, det våra läsare säkerligen
skola finna alla
kommentarier till dess närmare förklarande
helt och hållet
| öfverflödiga.
Den besynnerlige badgästen,
Af Sofie Bolander. (Forfs. och slut fr. föreg, häfte,
sid. 238.)
vi redan sagt, hade grefvinnan en liflig fantasi. Hon
hade dertill ett lättrör dt hjerta, ett ombytligt
sinnelag och j en viss benägenhet for stora effekter.
Hon hade hemli- j gen förlofvat sig af kärlek,
gift sig af fåfänga och med ett ! helgons resignation
spelat martyr för lidanden, dem hon bort | förutse.
Sedan hon under sitt äktenskap sett alla sina
illu- ! sioner förskingrade, kom döden i lagom
tid, för att rädda så pass mycket af den stora
förmögenhet, hon tillfört sin man, att hon, med
stor inskränkning af alla andra lefnadsbehof, j
kunde i sin klädsel följa moderna och inför verlden
uppträda | med denna «fraicheur« i toaletten, inom
hvars dekorativa skal i brister af så många arter
kunna dölja sig. |
Efter detta om grefvinnan torde läsaren äfven vilja
in- ’ hämta något rörande Augusta. Nå väl! Hon var en
fattig och obemärkt flicka, icke vacker, men oändligen
mycket mindre ful. Hon var enkel och anspråkslös till
sitt hela väsende och utan fordringar på verlden och
menniskorna. Mötte hon godhet och välvilja, ville
hon löna det med sitt hjerteblod. För henne var
uppoffring ett nöje, om hon derigenom kunde glädja
andra. Hennes lif var tomt på föräldraömhetens vård,
på kärlekens förhoppningar och vänskapens deltagande,
men man hörde henne aldrig klaga öfver sitt öde. Det
lefde inom hennes bröst en varm känsla for naturen
och menskligheten och allt det goda och ädla,
som uppenbarar sig deri. Hon hade tidigt fått lära
att älska Gud och tro på hans styrelse i allt. Hon
lifvades af hvarje vacker idé, som banade sig väg till
erkännandet och fröjdade sig åt framgången af hvarje
god handling, antingen den afsåg det allmännas eller
den en-skiltes, slafvens eller den fries, den fattiges
eller rikes gagn och ära. Med detta sinnelag företedde
hennes väsende lugn, vakenhet och frid. Hon var som
en ljuflig majdag: klar, utan bländande sken; stilla,
utan förtyngande qvalm, och tempererad, utan kyla.
Det förhållande, som ägde rum mellan henne och
grefvinnan, vilja vi deremot låta framtiden uppdaga,
för att icke träda händelserna i förväg och minska
det intresse, som de möjligen kunna äga, eller
åtminstone önskas äga för läsaren. Tid efter annan
lät det förmärka sig, att herr Larsson var hemma i
flera främmande språk och blef inlåten i samtal med
de mest framstående personligheterna af de manliga
badgästerna. Ej heller för damer visade han mera någon
skygghet. ... Och ändå bara herr Larsson! - - -
En gång, då grefvinnan yttrade sina tvifvel öfver
ett understucket förhemligande, anmärkte Augusta:
«Jåg kan icke begripa, hvad han skulle åsyfta med
ett sådant bedrägeri, eller huru en person med så
ädla grundsatser och upphöjda tänkesätt, som han har,
skulle kunna tillåta sig det.»»
»Han skulle således hafva gjort dig bekant med sina
grundsatser och tänkesätt?» sade grefvinnan ironiskt.
»»Han har stundom följt mig, då vi gått från
morgonbönen, då han sprakat om ett och annat, hvarvid
han ofta lagt de vackraste tankar och grundsatser
i dagen.»»
»Jaså, han brukar gå i morgonbönen? Och du har icke
omtalat det förr för mig.»
»Der gå så många, att jag omöjligen skulle kunna
redogöra för dem alla.»
»Det är heller inte fråga derom!––––––-Du
är ung,
min kära Augusta, du bör vara på din vakt och icke
låta bedåra dig af inbillade sentimenter. Du känner
inte karlarne och hurudana de äro, derför bör du
misstro dem.»
»Men, goda gref vin ...»
»Ja ja, mitt barn, jag har tagit en viss vård om dig;
mitt hjerta har bjudit mig det, derför anser jag mig
ock hafva vissa förbindelser att iakttaga mot dig
och varnar dig alltså: Var på din vakt, Augusta! Var
icke lättrogen!»
Augusta hörde med tystnad på denna lexa, men hvad
den egentligen hade att betyda, kunde hon icke rätt
begripa.
Påföljande morgon stod hon med koftan på armen
och hatten i hand och funderade ytterligare derpå,
då klockan ringde till morgonbönen och hon, i sin
villrådighet stirrande ut genom fönstret, fick
se grefvinnan med psalmbok i hand bege sig gatan
utför. Hon hade då i dag försakat sin goda morgonsömn
för att bringa Gud ett offer af sin andakt!
Augusta lade bort koftan och hatten, öppnade fönstret,
satte sig dervid och såg utöfver den lugna, solbelysta
viken, hvarpå Tärnan, helt kokett gungande, afspeglade
sina smäckra former i den vattrade ytan. Jemte den
låg båten, ett tecken att befälhafvaren icke var i
land. Efter några minuter visade han sig på däck,
riktade en kikare mot fönstret, der Augusta satt, och
försvann. Kort derefter gjorde den unge matrosen loss
båten, lade till vid sidan, der hans herre steg i,
och förde honom med några öfvade årtag till stranden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
