Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiska Bilder. LVIII. Några data ur Wadstena klosters krönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Historiska Bilder,
ITIIL
Några data ur Wadstena klosters krönika.
Börande detta ryktbara klosters grundläggning och
dess stiftarinna Sancta Birgitta har redan
i en föregående årgång af denna tidskrift en
skildring influtit. Men ett och annat af det, som
innehålles i klostrets egna an-
ett sådant. Men den sista dagen kallade hon inför
sig i samtalsrummet alla systrarna och kysste dem,
ödmjukt och andäktigt, hvar efter annan på hand, för
att bevisa sitt systerliga sinne. Derefter inkallades
alla bröderna, och hon gjorde
teckningar, det s. k. »Diarium Wadstenense» eller
Wadstena likaledes med dem. En af bröderna
invecklade då sin hand dagbok, torde icke sakna
intresse, helst som dessa tilldragelser i kåpan,
innan han framräckte den samma. Men drottningen
till sina flesta och väsendtligaste drag kunna anses
berättade af samtida och till en del åsyna vittnen.
Måhända stod Wadstena kloster på höjden af glans
och anseende vid den tid, då drottning Margareta
Waldemarsdotter på sitt- hufvud förenade nordens
trenne kronor. Sjelf var hon en stor gynnarinna af
klostret och vistades gerna der, när hon uppehöll sig
i Sverige. Hennes fostersyster Ingegerd Knutsdotter,
som var klostrets första vigda abbedissa och
dotterdotter af S:t Birgitta, äfvensom Ingegerds
moster, Cicilia. visa, hvilka namn klostret då kunde
uppvisa bland sina medlemmar. Drottningen insatte
dit i klostret den elfvaåriga
tillsade honom, att hon icke ville det. »Räck fram
bara handen» - sade hon - »ty jag är nu dia syster!»
Det anseende, hvari klostret stod, intygas ytterligare
af tvenne anteckningar för året 1406, som vi tillåta
oss här införa i ordagrann öfversättning: »Den 13
Januari kom till klostret från Rom en biskop vid namn
Robert, som nyligen blifvit invigd af påfven, något,
som han likväl så dolde, att ingen kunde märka hans
höga värdighet, utom några få, hvilka han i hemlighet
anförtrott den samma. Han var af påfven skickad i
höga kyrkliga värf till Skotland, men för den vördnad,
som han hyste för S:t Birgitta, kom han först att bese
Ingeborg, hertig Gerhards af Holstein och Slesvig
dotter, och ! hennes kloster och reliquier.
Dessförinnan begaf han sig dock
lät äfven sjelf inskrifva sig bland systrarnas antal.
Detta skedde i början af år 1404. På hösten
två år
till katedralkyrkan (i Linköping), hvarest
han dröjde under hela julhelgen och uppträdde
i flera afseenden märkeligt.
förut hade drottningen äfvenledes varit i klostret,
och sedan Först gjorde han en framställning af
den nog svåra frågan åtskilliga saker af vigt der
blifvit afhandlade, hade hon mera j om Herrens
menniskoblifvande, vidare af Johannes evangelium:
enskilt sagt till bröderna i deras samtalsrum: »Till
en viss | I begynnelsen var ordet; och han gjorde
det på ett sådant
qvinna, som var stadd i så stor nöd, att hon icke
tyckte sig kunna räddas derur annat än genom döden,
kom i drömmen *) en fru, inhöljd i gråa kläder,
och sade till henne i hennes förtviflan: ’Älska
bröderna i Wadstena, och du skall frälsas ur hvarje
våda!’ Sedan hon vaknat tackade hon Gud och S:t
Brita.» Sedan drottningen sagt detta, tillade hon:
»I sinom tid skall jag säga eder namnet på denna
qvinna!»» Men bröderna gissade - skrifver antecknaren
- att denna qvinna icke var någon annan, än hon sjelf;
»och erfarenheten lärde dem» - heter det; således voro
de vanda vid, att drottningen meddelade dem sådana
halft genomskinliga förtroenden om sig sjelf. - Deras
gissning slog också in. Sjelfva julaftonen 1403 kom
drottningen åter till Wadstena, att der tillbringa
julen i andakt och botgörelse, och hon hade hela sin
uppvaktning med sig **) samt dröjde der till efter
den 14
sätt, att alla de, som hörde honom, försäkrade
sig aldrig hafva hört en sådan visdom från en mans
läppar. När han derefter på sin färd till Wadstena
kom till Skeninge, aflade han sin fotbeklädnad och
vandrade så med helt och hållet bara fötter, ehuru
marken var betäckt med snö, så att den gick upp till
knät, och kölden, den dagen, var starkare än förut på
hela vintern. En af kanikerna, som följde honom från
Linköping, föll på knä och bad honom under tårar,
att han icke måtte döda sig, men han svarade honom
välvilligt och skämtsamt: ’vade retro, satana!’ (vik
hädan, satan!) De förirrade sig från rätta vägen väl
en mil, men han afstod likväl icke från sin föresats,
förr än han framkom till klostret. Omsider på andra
dagen inträdde han i brödernas locutorium och här
berättade han för konfessorn och bröderna orsaken till
sin resa och den vördnad, som han hyste för vår moder
Januari 1404. En af de sista dagarna bad hon då
konventet j S:t Birgitta, och hvilken ynnest påfven
å nyo visat hennes att erhålla ett broderskapsbref
***), så att hon skulle blifva : orden, samt äfven
om ställningen i Rom. Men ibland annat syster och
delaktig af klostrets andliga håfvor. Och hon fick
l omtalade han ett underverk, som Gud hade gjort
med honom
*) Domiiia qusedam gloriosa. - **) Gum sua familia. -
***) Literam fraternitatis.
Sv. Fam.-Jotim. 1869.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
